1. Matchningen som innebär att Ho-Sang blir bänkad
LHC har valt att matcha Josh Ho-Sang i offensiva lägen och bänkar honom när det behövs en starkare defensiv. Helt rätt coachat.
2. Daniel Erikssons tid i rampljuset
Han är inte huvudtränare men har fått ta rollen som det ut mot media. Han är lugn i sina analyser, vågar säga vad han tycker och ger inte alltför mycket klyschiga svar. Har han ett förtroende i omklädningsrummet hos spelarna? Ingen aning. Inbringar han förtroende utåt? Absolut.
3. Tappar konceptet totalt i andra perioden – vad händer sen?
Det var en ganska orättvis 2-0-ledning för LHC inför andra perioden. Matchen var betydligt jämnare än vad resultatet visade och hemmalaget hade bud på fler mål än inga alls. Ju längre matchen gick – ju mer tuggade sig Färjestad närmare mål. Hemmalaget gasade upp i andra och till slut gick proppen ur. Det var klasskillnad. Men sen lyckades studsarna gå LHC:s väg, kanske för första gången den här säsongen. Var resultatet rättvist med tanke på matchbilden? Nej. Var det en viktig seger för LHC? Otroligt viktig.
4. Patrik Lundhs mål i numerärt underläge
Han såg förbannad ut och tog ut frustrationen genom att trycka in pucken i mål. Det är precis så man ska använda sin energi i dessa lägen. Den lilla detaljen, den inställningen – banade vägen för resten av matchen. Tänk att så lite kan betyda så mycket för utgången av en match.
5. Gröta in pucken i mål
När spelet bygger mycket på att få in trafik framför mål och gröta in pucken i mål blir spelartyper som Jarno Kärki viktiga. Det är oftast dessa forwardstyper som inte är några direkta favoriter hos supportrar eftersom de inte står för något finlir a la Broc Little. I dag fick Kärki bevisa att spelartyper likt hans är minst lika viktiga.