Vi åkte ut till krokarna av Linköping arena och brandstationen och fotograferade dubbla LHC-kaptener med siluetten av residensstaden i bakgrunden. Jonas Junland, som under hela sommaren kämpat för att komma tillbaka efter en större höftoperation, och Madelen Haug Hansen, som kom till Linköping för snart tio år sedan och fortfarande är kvar.
Låt oss börja med damerna.
Som tog ett steg framåt i fjol, men inte så stort som det var tänkt.
Nu har det byggts om, med nya importer och med en tydlig tanke på ett mer sammansvetsat lag byggt på kollektivets kraft.
– Till att börja med är målet att vara topp tre i serien. Jag tror absolut att vi kan räcka långt och utmana lagen som slagits i toppen under de senaste åren. Vi har en bra stomme, har fått in bra spelare och bra personligheter. Vi började starkt förra året, men hamnade i en dipp och tog oss aldrig riktigt upp därifrån, säger Haug Hansen.
28-åringen från norska Halden laddar för sin säsong nummer tio i LHC-tröjan och parallellt med uppladdningen inför seriestart läggs mycket tid på en magisteruppsats i pedagogik. Mycket möjligt att hon blir kvar i Linköping även efter avslutad karriär.
– Jag skulle säga att det är 50–50 om jag stannar här eller flyttar hem. Jag har levt i Linköping nästan hela mitt vuxna liv, säger hon.
Jonas Junland är född och uppväxt i stan och har efter hemflytten från Schweiz fått stå som symbol för de senaste årens skakiga resa.
Han säger:
– Vart är vi idag? Vi är inte bättre än resultatet förra året. Det vill säga tolva. Vi har en trupp som är sämre på papperet, vi har en grupp som känns starkare och roligare. Det är många steg kvar att ta, men vi har sagt att det för Linköping som stad är dags att få en slutspelsmatch. Det är ingen omöjlighet. Så topp tio, då. Staden förtjänar det.
– Linköping ska vara ett slutspelslag och inte en slagpåse.
När han återvände till Linköping var ambitionen att vinna SM-guld innan kontraktet går ut. Nu är klubbens självbild en annan.
– Håller du på Linköping, oavsett om du är spelare eller supporter eller vad du är...har du inte kommit fram till den slutsatsen, då har vi stora bekymmer. Var det här vi ville vara och här vi trodde att vi skulle vara? Absolut inte. Det blir en annan resa, men jag har gjort den tidigare och det känns tryggt att veta. Vi tog en annan väg och den får vi vandra. Tillsammans.
Om du jämför känslan med för ett år sedan?
– Mindre tryckt stämning. Bättre genuint drag i gruppen där alla får vara sig själva. Mentaliteten är inte att vinna SM-guld utan att hela tiden utvecklas.
Rutinerade backstjärnan räknar med att finnas med redan i premiären mot Luleå.
– Jag har aldrig gjort ett så här stort ingrepp tidigare. Det har ganska länge känts som om man bara lever för den här jävla rehaben och för att komma tillbaka. Alternativet är att du väntar eller att du försöker spela sig in i det. Förra hösten kände jag att Bert (Robertsson) inte utnyttjade mig överhuvudtaget och det var mer av "vad gör jag här?".
– Nu har jag ingen stress alls, men vet hur fort det kan gå innan det börjar att gnällas, säger Jonas Junland och tittar tillsammans med Madelen Haug Hansen bort mot Saab arena.
De ser det från stora vägen, för att nu även avslutningsvis återvända till Lars Winnerbäcks klassiker om en tätort på en slätt.