Corren bad häromdagen assisterande förbundskaptenen Leif Boork bedöma Damkronornas LHC-trio.
Det slutade med en jättehyllning – av Emilia Andersson:
– Fantastiskt bra back. Lugn, bestämd, bra storlek. Spelar väldigt rejält, tufft, men också smart. Gör inga överilade grejer, går inte över gränsen, har en bra balans i sin värdering i spelet. Passar fantastiskt bra på internationell nivå med sitt robusta spel.
Så har vi sett henne även här i OS. Inget spektakulärt, inga misstag, bara rejält och enkelt. Det som ofta är så svårt.
För att tala LHC-are, en kvinnlig motsvarighet till förre LHC-aren, Torontoproffset Carl Gunnarsson.
Emilia gillar det internationella spelet:
– Ja, det är roligt. Jag känner mig absolut hemma i det, att jag kommit in bra. Det är skönt.
Formen verkar god.
– Ja, nu är jag i den form jag vill vara. Det har varit lite ojämnt i LHC under säsongen. Har ju haft handledsskadan att kämpa med, men målet har hela tiden varit att ta mig tillbaka till landslaget.
Nu är hon där och dessutom i toppform.
Bättre än OS blir det inte.
– Det går inte att beskriva, det är bara så härligt, säger Emilia med största leendet. Man träffar nytt folk, får känna sig känd för en gångs skull och leva lite lyxliv. Det är hur skönt som helst.
Dessutom skönt tryck på läktarna.
– Det är hur kul som helst, man hör knappt vad man säger till varandra. Inte vad ledarna säger heller.
Och ännu mer blir det mot Ryssland (torsdag kl 18 svensk tid).
– Ja, men då har vi inte åskådarna med oss. Det blir nånting att kämpa med.
Publiktryck eller inte – Emilia Andersson kommer göra som vanligt.
Verka utan att synas.