Efter tuffa LHC-starten: "Varit med om mycket värre"

Inget VM – för första gången på femton år. Och en coronapandemi på det. Men för Jonas Holös slutade sommaren på toppen.

Två matcher kvar på försäsongen för LHC och för Jonas Holös. "Jag kan bara prata för min egen del och då spelar inte resultaten så här års så stor roll. Det är mer känslan du får i spelet och att du känner dig trygg i allt du gör", säger han.

Två matcher kvar på försäsongen för LHC och för Jonas Holös. "Jag kan bara prata för min egen del och då spelar inte resultaten så här års så stor roll. Det är mer känslan du får i spelet och att du känner dig trygg i allt du gör", säger han.

Foto: Per Bergsten

Ishockey2020-09-08 05:30

– Det finns mycket att göra och mycket att se om man vill ha en aktiv semester, sa LHC-backen.

33-årige gutten log efter träningen i Saab arena.

Fortsatt besviken på svaga lördagsinsatsen mot HV, men på bättre humör när vi pratar om sommaren som bland mycket annat innehöll en vandring hela vägen upp till toppen på Galdhöpiggen, Norges och norra Europas högsta berg. 

2 469 meter över havet.

– Riktigt fint. För att inte tala om när vi var i Loen. Har du varit där?

Nej.

– Sjukt fint. Helt magisk natur. Det känns som om du befinner dig i en drömvärld. Kan verkligen rekommenderas, sa Jonas Holös.

Den rutinerade och meriterade backen värvades förra våren för att ta en nyckelroll i Linköping och gjorde det med klart mest speltid (nästan 23 minuter per match). När SHL-säsongen tog slut laddade han för sitt femtonde raka (!) VM, men coronaviruset satte stopp.

– Tråkigt att det inte blev VM. Jag gillar att göra lite annat, se nya ställen och bara spela hockey i stället för att springa runt och lyfta vikter. Det blir det tillräckligt av ändå, säger han.

Ska du prata om läget i laget efter en försäsong som så här långt påmint väl mycket om den i fjol är det en bra idé att ta ett snack med Jonas Holös. Allt som oftast befriande ärlig och inte mycket för taskiga bortförklaringar. Tittar du på sociala medier är det många supportrar som är oroliga, men om assisterande lagkaptenen nu är det så döljer han det väl.

– Jag har varit med om mycket värre. Hur det ser ut i augusti och september är inget facit för hur det ska gå sen. Jag är inte ett dugg orolig, men håller med om att vi måste rätta till det som varit fel och hitta tryggheten. Senast tappade vi identiteten och blev jättesmå. Det håller inte.

Om du jämför känslan med för ett år sedan?

– Svårt att minnas känslor, men kanske att det påminner om då. Då hade vi en tuff start och kom inte riktigt in i det förrän under de femton sista matcherna. Förhoppningen var att ta med och bygga vidare på det, men ett antal nya spelare har kommit in och en del glöms bort under sommaren.

Med så många kvar borde ni ändå starta på en högre nivå.

– Logiskt känns det ju så. Men det är inte alltid så det fungerar. Det ska vara kemi mellan människor och spelare och allt ska passa ihop. Ofta tar det längre tid än man tror. Vi pratar, ritar på en tavla... men det går fort och då blir det fel ibland. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!