Klas Östman på sin sista presskonferens som LHC-tränare. Till höger Rögles Max Bohlin.
Klockan går.
Midnatt har passerats för länge sen.
Efter en och en halv veckas skulle det bli en märkbar förändring och ett steg framåt för Linköping HC.
Vad det blir?
Snarare två steg tillbaka.
Klubbledningen samlas allt som oftast efter hemmamatcherna, men den här gången är det inte tal om att fira en seger med en tvåa Gotlands Bittar, som enligt Systembolagets hemsida har en ”söt, nyanserad smak med inslag av örter, choklad, lakritsrot, vanilj och kryddor.”
Det har varit en höst fylld av besvikelser och efter 2–4 mot Rögle är det krismöte.
Det är allvarsamt och när Jakobsson, Mårtensson och Stålhammar skiljs åt har de fattat sitt beslut.
I slutet av juni låter det annorlunda. Klas Östman har redan kontrakt till 2025, men nu meddelas att tränaren blir kvar i klubben till minst 2027.
- Jag är tacksam över att jag får den här möjligheten. Det här var inte direkt något jag räknade med, att jag skulle få möjligheten att vara kvar i LHC så här länge, säger han i ett pressmeddelande.
Peter Jakobsson, sportchefen, fyller på med:
- Han står för saker som vi i Linköping Hockey Club vill stå för. Klas har utvecklats i sin roll för varje säsong som gått och vi vill ta nästa steg med just honom vid rodret. Vi tror mycket på kontinuitet och därför känns det så klart extra bra att få skriva det här avtalet.
För första gången på sex år har LHC-herrarna spelat slutspelshockey i Saab arena, med Klas Östman som ansvarig har laget lyft från botten och alla inblandade hyllas som hjältar trots uttåget mot Skellefteå.
Med starka värvningar på det under våren och sommaren är det som om förhoppningarna inte går i takt med självbilden.
Så klart finns ett yttre tryck från supportrar och vissa sponsorer, men alldeles oavsett är de tre herrarna runt bordet överens. Något måste göras. Beslutet tas där och då, men förankras med styrelsen. Diskussionen har förts tidigare under hösten, men av olika anledningar valdes att avvakta och efter förra landslagsuppehållet syns ändå en viss förändring till det bättre.
Därför händer inget.
Då.
Nu uteblir reaktionen och mest av allt ser det rostigt, energilöst och passivt ut.
”Tydligt LHC spelar mer styrspel och samlar ihop laget i mittzon”, säger arenaexperten Glenn Lanver i första periodpausen.
”Så här har vi definitivt inte sagt att vi ska spela”, säger Tony Mårtensson när han kommer förbi pressläktaren strax efter.
Han ser orolig ut.
Tabelläget börjar i sig bli allt mer otäckt, men allra mest alarmerande är hur spelet ser ut. Det finns liksom ingenting att ta på, ingenting som talar för att det ska bli så mycket bättre eller ens tillräckligt bra.
Peter Jakobsson och Tony Mårtensson.
Klas Östman har verkat i Linköping i omgångar sedan säsongen 2007/08. Sedan 2021 har han varit huvudtränare. Nu leder han fredagens morgonmöte och träning innan han strax senare kallas till sportchefen Peter Jakobsson.
Han är inte dummare än att han förstår vad som är på gång.
Alla vet att det kan hända saker. Alla vet att det är resultaten som styr.
– Det är klart att det var ledsamt och besviket. Ett av de tyngsta besluten jag behövt ta, säger Jakobsson om känslorna några timmar senare.
Runt bordet natten innan är trion eniga om att det obehagliga samtalet måste tas. De anser att det är oundvikligt för att om möjligt få ut mer av ett lag som borde vara mycket bättre. Det går inte att sparka 20 spelare, men det går att sparka en tränare och det är vad LHC gör.
Peter Jakobsson – som är den som har byggt truppen – har råkat ut för det själv i Färjestad.
Som vanligt när någon offras ger det rubriker och det sägs ibland att en tränare som aldrig fått sparken inte är en tränare på riktigt. Det finns ingen som har ett ont ord att säga om människan Klas Östman och det är inte heller några spelare som framfört åsikter om tappat förtroende för tränaren.
Kanske är det en del av problemet.
Att alla är lagom nöjda och inte brinner tillräckligt.
Kanske.
Beskedet är också en tydlig spark i baken på alla spelare som inte presterat. Signalen är tydlig: nu är det banne mig upp till er att göra det ni ska.
Carl-Johan Stålhammar.
I sådana här lägen är det alltid en fråga om ekonomi och innan det definitiva beslutet tas är det något som främst Carl-Johan Stålhammar kollar upp. Jo, det finns höjd i budgeten. Det kan bli så att någon eventuell ytterligare värvning i vinter inte blir av, men ekonomin ser trots allt lovande ut och när tränaren får klart med nytt uppdrag behöver inte LHC längre betala.
Om inte blir det dyrt.
Uppskattningsvis runt fem miljoner kronor.
Att licenskravet redan till hösten sänks från tio till fem procent av egna kapitalet är så klart också något som tas med i beräkningen.
Peter Jakobsson och Tony Mårtensson har koll på tränarmarknaden och tre–fyra namn finns med på deras lista. Nu handlar i första hand att få in någon som kan rädda säsongen och att skriva ett längre avtal är inte aktuellt. Inte nu.
Det är match redan på annandagen och med största säkerhet blir det då någon intern lösning vid sidan av Jeff Jakobs och Pär Arlbrandt. Rutinerade Niclas Hävelid är ett kompetent namn som redan finns i organisationen.
Ovannämnda Jakobs och Arlbrandt blir kvar, men blir inte resultaten är den bestämda känslan att det kan bli fler förändringar. Det är ingen som går säker.
Timrås förre tränare Anders Karlsson kan ta över?
Expressen och Hockeynews skriver först att Anders ”Ante” Karlsson står överst på önskelistan och Sporten har samma uppgifter. 55-åringen, som under hela hösten längtat efter ett nytt uppdrag, känns som en tränare som snabbt kan komma in och lyfta en grupp med sitt humör och sätt att vara.
På söndagen görs allt klart.
Rätt eller fel?
Det vet vi inte förrän efteråt.