– Det känns stort att få vara med här. Det var det man drömde om som liten, sa Jessica Adolfsson efter förlusten mot Finland.
Linköpingstjejen, numera hemmahörande i Brynäs, är en av de oprövade talangerna som under fyrnationsturneringen i Linköping har chansen att visa att hon ska ha en plats.
Till VM i USA på andra sidan nyår, till OS i Sydkorea ännu ett knappt år senare.
Hon är definitivt på rätt väg.
– Jag gör bara det bästa jag kan varje gång. Sedan är det upp till Leffe (Boork, förbundskaptenen) att ta ut de spelare han vill ha med. Klart att jag hoppas att jag får vara med i fortsättningen också, sa 18-åringen, som också har planer att under de närmaste åren prova på collegespel i USA.
Hon fick välförtjänt pris som matchens bästa svenska spelare i lördagens prestigemöte med Finland. Det blev stryk, 0–4 (0–3, 0–1, 0–0), för Adolfsson och hennes lagkompisar som därmed är fortsatt utan vinst mot något av världens bästa nationer under hösten.
– Tuff start för oss. Men jag tycker ändå inte att det kändes som att vi var så långt borta. Det är det där sista som saknas, sa hon.
Backen var med när LHC tog SM-guld våren 2015, men försvann på hösten till Brynäs och Gävle.
– Det var ett stort steg och ett tufft beslut. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Men det har varit positivt och nyttigt för mig.
Damkronorna visste att det gällde att undvika utvisningar med tanke på den finska överlägsenheten i numerära överlägen.
Sagt.
Och inte gjort.
Pang, pang, pang.
Från 0–0 till 0–3 på tre svenska tvåminutare – det vore synd att påstå att alla var nödvändiga att ta – i första perioden efter bland annat två mål av Jenni Hiirikoski, till vardags back i Luleå. Finland var i överläge, var klassen bättre och hade full koll på läget under resten av matchen.
– Alldeles för många utvisningar. Precis som Tyskland (3–2 efter straffar) i fredags. Vi kan inte skylla på någon annan utan måste gå till oss själva, sa Leif Boork.
Sverige saknade effektivitet i sina power play och hade svårt att överhuvudtaget skapa något konstruktivt framåt. Vassast var Lisa Johansson, som åtminstone hade några målmöjligheter värda namnet i Stångebrohallen.
Jessica Adolfsson:
– Bara att samla ihop oss och se till att vinna mot Ryssland i stället. Brukar man inte säga att det är sista matchen som man kommer ihåg?
Jo.