– Man lär sig något av tuffa tider också, säger LHC-forwarden.
Han tittar sig omkring i Saab arena.
Förutom vaktmästaren som med sin maskin tvättar golvet är det lugnt och stilla efter avklarad måndagsträning. I kväll väntar prestigeladdat toppmöte och tidig seriefinal i Scandinavium.
Frölunda mot Linköpings HC.
Ettan mot tvåan i SHL-tabelllen.
– Rolig match att spela. Vi måste vara med från start. Annars kommer det att smälla direkt. Fast det är tidigt på säsongen vill man alltid vara etta. Jag hoppas och tror att vi är i toppen för att stanna, säger Nick Sörensen.
Den stora och skridskostarke 21-åringen (han fyller om några dagar) har redan hunnit med en massa i karriären.
A-lagsdebut i Rögle som 15-åring, åkte över till Quebec för att spela i kanadensiska juniorligan redan året efter, drabbades av en allvarlig knäskada i sjunde matchen, kämpade sig tillbaka, draftades av Anaheim Mighty Ducks, tog silver i junior-VM, lånades ut till Skellefteå, skadade handen och missade halva förra säsongen och har nu fått en skön nystart i LHC med sju poäng på åtta matcher.
Pust.
Hängde ni med?
– Det är aldrig kul att vara skadad och klart att jag gått igenom tuffa tider. Man lär sig något av det också, säger han och drar handen genom den ljusa luggen.
Som... vadå?
– Att du måste jobba hårt för att komma dit du vill. Du kan inte gräva ned dig. Om jag gjort det hade jag inte varit där jag vill vara nu.
Han kommer ofta tillbaka till det där.
Jobba hårt.
Hela tiden.
– Jag har alltid trott på mig själv. Jag sa redan när jag skrev på att jag vill vara en bärande spelare. Då var det säkert en och annan som skrattade och tänkte att ”fan, han spelade ju knappt i Skellefteå”. Om jag fått en större chans förra året hade det kunnat gå bra då också. Men du kan inte göra någonting i den här ligan på fyra–fem minuter per match. Det är helt omöjligt, säger Nick Sörensen.
Det han gör, det vill han göra bra. Inte halvbra. Det är som en livsfilosofi. Nu väntar en säsong i Linköping och sedan tänker han göra allt för att slå sig in i Anaheim. Ge det några år till och den danskfödde skåningen ska vara en heltidspelare i världens bästa liga.
Så är det tänkt.
– Jag kommer att åka över på campen och försöka ta en plats i Anaheim till nästa år. Det handlar om att komma dit och göra ett intryck. Blir det så att jag får ta vägen via AHL så får det vara så.
Vad drömmer du om?
– Är det inte så att alla som spelar hockey drömmer om att vinna Stanley cup, OS, VM och SM-guld? Man vill vinna allt, liksom. Det låter väldigt orealistiskt, men det är väl alltid drömmen. Annars är det ingen idé att spela.
Hur viktig är hockeyn?
– Jätteviktig. Jag brukar tänka innan matcherna att ”fan, det måste vara det bästa jobbet man kan ha”. Under jobbiga dagar kan det vara att påminna sig själv om att det var just det här som man drömde om. Det gör det lättare. Jag känner att jag börjat få lite mer distans till hockeyn. Det var tuffare när man var ensam i Kanada och det inte gick så bra.
Han är förresten född i Danmark, men familjen flyttade tillbaka till Sverige när Nick var tre. Tanken fanns att spela för Danmark, men valet föll på Sverige och för några år sedan sade han upp sitt danska medborgarskap. Så när det inom kort väntar play off till fotbolls-EM är det ingen tvekan om att hans sympatier finns hos Zlatan och inte hos Bendtner.
– Inget snack om att jag håller på Sverige. Det är därför jag och farsan bråkar ibland. Haha.