Det går inte att med bästa vilja i världen påstå att Linköping HC under Roger Ekströms ledning gjort några lysande resultat. Vare sig sportsligt eller ekonomiskt. Men jag ju tror att han kommer att saknas för efter beskedet att han lämnar är det en fråga som jag inte blir av med.
Hur hade det sett ut annars?
Vad hade hänt om LHC-ledningen, med Ekström i spetsen, för några år sedan inte varit förutseende nog att genomföra en nyemission, bygga om organisationen och varit duktigt på att dra in gåvor och extra sponsorstöd?
Då hade det verkligen varit en kamp för överlevnad.
När han kom in som ordförande våren 2018 skulle det vara slut på mellanmjölk, slut på kvartsfinaler och slut på lagom resultat. Men lyftet har inte kommit, det har varit en vandring på slak lina och när pandemin slog till med full kraft blev det ännu svårare att hålla balansen. Mer än något annat har ordföranden under de senaste åren haft ansvaret för att föreningen inte ska duka under.
På toppositionen är du ansvarig för allt, men att insatserna på isen ska hänga så mycket samman med högsta bossen? Nej, jag köper inte det, även om så klart han och övrig styrelse valt att satsa på det här sättet.
Tunga trion Mike Helber, Johan Hemlin och Christer Mård försvann nästan samtidigt och parallellt med en annan ekonomisk verklighet har det tagit längre tid än vad det borde att återhämta sig. Nu är inte LHC där man vill vara, men på rätt väg. Sakta men säkert. Tror jag. Små steg tas för att flytta fram positionerna och det blir viktigt att fortsätta med det.
Roger Ekström har sin styrka i att han är kommunikativ, kreativ och utrustad med ett stort kontaktnät. Vad jag hör är det nära ett nytt hyresavtal med kommunen och på väg mot ett bättre ekonomiskt resultat som utan pandemin varit betydligt bättre än så.
Tiotusenkronorsfrågan är förstås vem som ska ta över. Spontana tanken var någon klippa med rejält fotfäste i näringslivet. Någon som är skicklig på det ekonomiska spelet med mer kunskaper där än om tekningsvarianter och power play. Men så tänkte jag efter före och det slog mig att ovannämnde Mård, numera ordförande i valberedningen, borde slå en signal till ovannämnde Helber.
Där finns en stark koppling, där finns en gemensam kärlek, där finns en fot i båda världarna.
Det låter banne mig som ett alldeles utmärkt alternativ.
Frågan är om det inte rent av blir LHC:s viktigaste värvning den här våren.