Jag vet inte hur många LHC-spelare som kommit och gått under elva säsonger med Sebastian Karlsson, men många är det, och jag tror inte att det finns en enda som inte har gott att säga om 33-åringen från Göteborg. Nu kunde vi häromdagen avslöja att det inte blir någon fortsättning och även om beskedet kommer tidigt så kommer det inte överraskande. Och med tanke på hur det sett ut under hösten och den framtidssatsning som görs förstår jag att Niklas Persson sa som han gjorde när frågan dök upp.
General managern tvekar inte att ta obekväma beslut och det ska han ha kredd för.
Sebastian Karlsson kom till LHC några år efter de gyllene SM-finalsäsongerna och har inte fått uppleva några sådana fester. Men det går inte att bortse från att han betytt mycket och verkligen gjort avtryck under elva år i Saab arena.
Elva år!
Det är nästan som en evighet i sådana här sammanhang när spelare numera oftast bara gör en, två eller möjligen tre säsonger på samma ställe.
Han kommer att vara saknad. Som människa mer än något annat. Populär i alla läger och definitivt en av de trevligaste idrottare jag stött på genom åren. Det vore märkligt om inte klubben gör vad den kan för att knyta upp honom i en framtida ledarroll. För exakt vad vet jag inte, men han kan göra nytta på många sätt. Alla idrottsföreningar behöver en identitet som genomsyrar verksamheten och jag har svårt att tänka mig någon bättre ambassadör än Sebastian Karlsson när det gäller att utstråla hjärta och passion för klubben.
Att hans tröja efter lång och trogen tjänst ska upp i taket tar jag för givet. Snåla inte med den typen av hyllningar och uppskattningar som vi faktiskt behöver.