LHC-backen ler när han säger det.
LÄS MER: "Var riktigt otäckt"
Ni har säkert också sett bilderna när han i matchen mot Timrå knockades och blev liggande länge innan han fördes av isen och åkte direkt ambulans till sjukhus. En vecka har gått sedan dess och på torsdagen var 25-åringen tillbaka på jobbet och i hallen.
Fast förstås inte på isen.
Än.
– Det såg rätt otäckt ut, det får jag erkänna. Vi har inte satt någon prognos för när jag ska vara spelklar. Det är viktigt att inte för bråttom. Som idrottare vill du tillbaka så fort som möjligt, men jag vet att det är allvarligt när det handlar om huvudet. När jag kommer tillbaka ska vara jag vara fullt redo, säger Almen Bibic.
LÄS MER:"En LHC-start att skratta åt"
Med snaggade håret och ärret i ansiktet tycker han själv att han ser ut som en skådespelare hämtad från någon skräckfilm, men ser du honom nu är det svårt att förstå att han råkade ut för den olycka som fick hockey-Sverige att hålla andan.
– Jag hade fruktansvärt ont i huvudet första natten, men nu mår jag nästan oroväckande bra. Men jag är fortfarande i ett tidigt stadium och måste ta det lugnt. Jag har cyklat lite, kommit igång med hjärntrappan och så länge jag inte får huvudvärk kan jag fortsätta att ta steg, säger han.
Vad är jobbigast nu?
– Att jag är så rastlös. Jag vill att det ska hända saker hela tiden. Men min fru är på mig och ser till att jag vilar som jag ska. Hon är rädd om mig. Vet du vad det första jag sa till henne efter smällen, förresten?
Nej.
– Jag undrade om jag var inne på något baklängesmål.
Vad sa hon då?
– Hon blev arg och tyckte inte att jag skulle bry mig om det. Haha.
Första prognosen var att backtuffingen drabbats av en kraftig hjärnskakning, men samtidigt har han inte någon gång haft symtom som illamående och liknande.
– Så här i efterhand önskar jag väl att jag avstått från den där tacklingen, men det är mitt jobb och det är det jag ska göra. Jag spelar lite annorlunda nu också, försöker komma in lägre i situationerna för att inte riskera att träffa motståndaren i huvudet och tycker själv att jag spelar mer rent.
– Jag har gjort så där tusentals gånger i min karriär och ingenting har hänt. Det var helt enkelt bara otur, säger Almen Bibic.
Hur upplevde du situationen?
– Det var otäckt. Jag var helt borta när jag slog i isen. Av det jag sett på video träffar hans axel på min haka. Som att bli sänkt av ett riktigt Mike Tyson-slag. Jag var där, men ändå inte där. Jag är inte den som ligger kvar i onödan, det kan jag garantera.
Är du rädd för att bli rädd nästa du gång du spelar?
– Jag försöker att inte tänka så. Sen är det lätt att säga nu, men jag tror inte det. Jag tänker att jag går in och spelar på samma sätt som jag gjort tidigare. Rejält och tufft. Det är det jag kan.
Almen Bibic hyllar all vårdpersonal hon stött under senaste veckan och säger sig vara överväldigad över det stöd han fått.
– Hockeyfamiljen är jävligt tuff på isen, men utanför finns så många och snälla människor. Det har jag verkligen fått känna av och det är jag jättetacksam över. Så mycket reaktioner, så mycket kärlek. Man brukar snacka om att kulturen är macho och att vi är alldeles för hårda, men i sådana här lägen slås man av den respekt som alla visar. Tyvärr har jag inte kunnat svara på så många hälsningar som jag borde.
Han tittar ut över den lekfulla straffläggningen som håller på att avsluta LHC-träningen och säger med ett skratt:
– Ta bara att en sån som Tobias Hysén har hört av sig. När jag såg det tänkte jag att ”har det slagit slint rejält nu eller är det på riktigt?”.