30-åringen såg inte överdrivet orolig ut efter 0–5 i hemmamatchen mot av många guldtippade Frölunda.
– Tyvärr gjorde vi dom lite för bra och gav bort ett antal mål i andra perioden. Bättre att det händer nu än sen. Klart att det är roligare att vinna, men annars tror jag inte att det betyder så mycket. Säsongen har inte ens startat, sa Emmy Alasalmi.
LHC väntar fortfarande på första segern under sommaren och skadeläget kan möjligen oroa. Nu saknades Eve Savander, Kristyna Patkova, Ann-Frederique Guay, Marthe Brunvold, Lova Blom och Felicia Levin från start – och i första perioden fick Lindsay Agnew ett skott i bakhuvudet och tvingades utgå.
Enligt Sportens uppgifter är det störst frågetecken för finska landslagsbacken Savander, medan förhoppningen är att övriga ska vara klara spel inom närmaste tiden.
Möjligen redan till premiären mot nykomlingen Skellefteå nästa fredag.
– Skönare om man har hela laget med och kan spela ihop sig, men säsongen är lång och allra viktigast är att lyssna på kropparna. Det är bättre att göra något åt det nu än att inget göra och så är det i stället skit i november, sa Emmy Alasalmi.
Orolig?
– Nej, det tycker jag inte.
Det är svårt att veta var ni står.
– Det är ganska skönt. Vi har som ambition och mål att vi ska hamna i toppen av ligan. Sen kan allt hända i slutspelet. Det är upp till oss spelare att ta fram den hunger som behövs. Vi ska vara jobbiga och inget lag ska tycka att möta oss. Den approachen ska vi ha. Vi har ett ungt lag, säger jag som är äldst. Haha.
Landslagsmeriterade backen rasade ur med AIK i våras, men blev kvar i högsta serien.
– Tanken var att det skulle vara min sista säsong, men jag kände att jag inte ville sluta så. Det var ingen rolig säsong, det hände mycket i mitt privatliv och jag kände mig inte klar. Sedan började jag prata med Sabina (Eriksson, sportchefen) och då kom ambitionen och motivationen tillbaka.
Hur sugen är du på en bättre säsong?
– Mycket sugen. Annars hade jag inte stått här, sa Emmy Alasalmi.
Utöver en utflykt till Karlstad har hon bott i Stockholm hela livet, men har nu flyttat 20 mil söderut – och säger sig trivas hur bra som helst.
– Jag har varit hemma några gånger och även fått en del besök, men trivs jättebra. Chocken är att det är så nära till allt. Det går så fort överallt. Jag är van vid minst 45 minuters trafik för att ta mig någonstans. Här räcker det fem minuter med cykeln.