"Det här brejket kan göra att man kan återhämta sig lite. Det har varit lite småskavanker som spökat och nu kan jag förhoppningsvis återhämta mig mer", säger 36-årige Broc Little om landslagsuppehållet i SHL-spelet.
– Jag känner fortfarande att jag har några år kvar att ge, men jag vill inte bara hänga i för att hänga i. Det är inte så att jag kommer lägga av nu, men man känner nu under uppehållet att kroppen känns mer. Ibland är jag rätt så avis på de 18-åringar i laget som bara kan snöra på skridskorna och köra, säger Broc Little som medger att det blir en hel del mer tid på massagebritsen jämfört med för 15 år sedan.
Spelar du hockey om fem år?
– Nej det gör jag verkligen inte. Vi får se vad man gör då.
En sällsynt höstsol har lagt sig över Stora Torget i Linköping. Det är lunchtimme för de flesta, för hockeyprofilen innebär det en kopp med kaffe innan "pappa-uppgifterna" väntar.
– Nu är jag inte så mycket i stan längre. Det var mer förr, men med barn så blir allting väldigt inrutat. Det är hockey, hämta på förskola, äta och sova. Mer än så hinner man inte, säger Broc som tillsammans med hustrun Beatrice har två barn.
– Det var faktiskt här som jag träffade min fru för första gången. Det var en annan restaurang då men samma lokal. Det har väl hänt en del sen man kom hit första gången, ler Broc när vi går förbi en av restaurangerna på Ågatan i Linköping.
Presenterade du dig direkt som hockeyspelare för henne?
– Nej. Men det kom väl upp rätt så fort att jag spelade i LHC.
"Vi är inte alls nöjda. Vi vet att vi kan mycket bättre", säger LHC-veteranen Broc Little om starten på säsongen.
För Broc och resten av LHC har det varit en säsong som inte alls levt upp till de förväntningar, och den hype, som fanns efter de häftiga slutspelsmatcherna mot Skellefteå i våras.
– Vi är verkligen inte nöjda. Det har varit alldeles för ojämnt och jag tycker att vi har varit långsamma och för mjuka. Vi måste lägga oss mer på gaspedalen och spela en snabbare hockey med en bättre defensiv. Vi har den kvaliteten i laget, säger Little som gjort sju poäng på 17 matcher den här SHL-säsongen.
– Sen, om du jämför med Skellefteå i våras, så måste vi jobba ihop mer som ett lag.
Har ni svetsat samman gruppen under uppehållet?
– Ja det tycker jag. Efter Luleå-matchen så gick vi ut och åt för att komma varandra närmare. Det är bra att man ses utanför hockeybubblan för då kan man låta huvudet sjunka lite och lära känna varandra bättre. Det har vi saknat lite i år men jag hoppas och tror att vi kommer dit.
Broc Little blev i höstas bäste nordamerikanske poängplockare i SHL. "Det är framförallt skönt att folk slutar pratar om det. Jag personligen har kanske haft det lite i bakhuvudet men det har också målats upp som mer än vad det var. Jag såg att mitt ansikte zoomades in på jumbotronen när jag trodde att jag gjorde den poängen (första gången dömdes målet bort). Då tänkte jag bara skönt, nu kan de äntligen sluta prata om det, men så dömdes ju målet bort", ler Little.
En av ledarna i den förändringen och uppryckningen är Broc Little som spelar med ett "A" på bröstet.
– Det är klart att man känner mer ansvar som en ledare i laget. Jag försöker visa genom sättet jag är och hur jag spelar. Jag är inte den som står och skriker utan vill vara en tvåvägsspelare som ger allt för laget.
"Spelar man bra så älskar folk en, är man dålig så hatar folk en. Man lär sig stänga det ute och jag har inte kollat sociala medier på ett bra tag. Jag kan bara kontrollera det jag kan", säger Little som förstår kritiken mot lagets insatser.
Linköpings lunchrush är på väg att ta slut. Broc spanar ut mot den varma höstsolen och kollar till telefonen.
– Det är lugnt. Barnen slutar inte skolan än, säger LHC-veteranen och ler.
ÅTTA SNABBA...
Drömsemester?
Jag och min fru var på Hawaii med Garret Roe och hans fru för ett par år sen. Vi surfade och hade jättekul. Det skulle jag vilja göra med familjen, men vi får vänta tills det är värt med barnen. Det är jobbigt att flyga över Atlanten med småbarn.
Solbränd?
O ja. Jag blir röd som en tomat. Det var riktigt jobbigt på Hawaii.
Skidsemester?
I Davos fick vi faktiskt också ett liftkort med kontraktet. Så då åkte jag en del skidor. Det vore kul att ta upp igen efter karriären.
Du får ändra en valfri hockeyregel - vilken ändrar du?
Oj. Det är mycket jag vill ändra. Men jag tycker att man i svensk hockey dömer bort mål för lätt. Det skulle jag vilja ändra.
Värsta skadan?
Knäskadan som jag åkte på mot Frölunda för ett par säsonger sen. Det var jobbigt och det kan fortfarande kännas ibland. Det har varit ett litet problem när jag spelat. Jag trodde verkligen det var korsbandet som gick. Jag var säker på det, men jag hade "tur" och bröt benet i knäet.
Drömyrke - om du inte varit hockeyspelare?
Advokat. Det skulle vara kul. Jag pluggade statsvetenskap på Yale men att bli politiker tror jag verkligen inte är något för mig.
Bo i USA eller Linköping efter karriären?
Det diskuterar vi varje vecka hemma vid köksbordet. Vi får se. Vi trivs jättebra här men det är klart att man längtar till vänner och familjen i USA.
Vad tränar du efter karriären?
Hmm. Innan hockeyn och tills jag var 17 så spelade jag baseball, tennis, golf och fotboll. Sen specialiserade jag mig och det har gett mig ett otroligt liv, men det är en lång tid varje år som man bara spelar hockey. Jag gillar cykling mycket och det skulle jag gärna ta upp. Min brorsa har fastnat helt för cykling och min pappa driver faktiskt en cykelaffär i Arizona.