– Lite speciellt att möta sitt gamla lag. Men det var roligt. Inga psykningar eller så, sa han till Corren.
26-åringen var under förra säsongen en av AIK:s bästa spelare och svarade inte minst för en stark insats i det avslutande kvalspelet mot SHL. Laget nådde inte hela vägen dit, men Olsson Trkulja gjorde det.
Nu ett av många nyförvärv i Linköpings HC inför den säsong som komma skall.
– Det blev klart sent, men jag kände mig välkommen direkt. Man märker direkt att det är mer uppstyrt i SHL och vi har ett spelsystem som jag inte riktigt är van vid än. Men det kommer, sa han.
Forwarden blev poänglös mot sina gamla lagkompisar, men fick i alla fall vara med om andra raka vinsten under träningsmatchandet. Effektivt spel i fem mot fyra avgjorde mot allsvenska motståndet som start på träningslägret i Roslagens famn.
4–2 (0–0, 3–0, 1–2) – efter tre mål på lika många utvisningar.
– Första perioden var väl sådär, men andra var klart bättre och då fick vi fler längre anfall. I den tredje hade vi kontroll, men slarvade med ngra insläppta mål på slutet, sa Daniel Olsson Trkulja.
I AIK lirade han i förstakedjan med Christian Sandberg och Michael Lindqvist, i LHC är han mer tänkt för en roll som grovarbetare en bit längre ned i hierarkin.
– Jag vet förutsättningarna och var i ett liknande läge när jag gick från Kallinge till AIK. Det gäller att få spela, förtjäna din plats och sedan arbeta dig uppåt. Jag har gjort den resan tidigare och vet vad som krävs, sa han.
Det var mållöst efter en rätt svag första period, men i den andra ökade LHC trycket – och då kom också utdelningen. Nordamerikanska kedjan med Andrew Gordon tillsammans med nyförvärven Derek Roy och Mark Zengerle visade vägen och den sistnämmnde spräckte nollan i numerärt överläge.
Strax senare kom också 2–0 (Gordon) innan Ken Andre Olimb utökade efter ytterligare ett mål med en man mer. Tidigt in i tredje perioden kom också 4–0 när Chad Billins sköt från distans.
I power play, men det förstod ni säkert redan.
LHC har så här långt nästan inte alls tränat på spelformen, men nu såg det ändå bra ut. Båda formationerna – en med Billins, Gordon, Roy, Zengerle och Tony Mårtensson och en med Billins, Patrick Mullen, Emil Sylvegård och bröderna Olimb – fungerade utmärkt.
Ett blivande vinnarvapen under säsongen?
Inte alls omöjligt, som det såg ut.
Där finns helt klart något spännande att bygga vidare på.
– Fem mot fyra var bra. . . ja, det var väl det, sa Tony Mårtensson och log.
Till sist: unge backen Adam Ginning gjorde det bra, men fick en smäll och tvingades utgå efter två perioder.