Bert Robertsson
Det är blå himmel och solen värmer som en svensk sommardag. ”Golden October” kallar Schweizarna den här tiden. Det är inte svårt att förstå varför. I horisonten sticker snöfyllda bergstoppar upp och vyn är snudd på sagolik runt Zürichsee. Bara några kilometer från den plats vi sitter på, vid vattnet i centrala Rapperswil, bygger Roger Federer hus. Lite längre bort bor Tina Turner.
För Bert Robertsson har vistelsen i Schweiz på kort tid blivit framgångsrik. Andra säsongen har börjat riktigt bra och Rapperswil-Jona ligger på över halvan.
– Vi tycker ändå att spelet har varit lite upp och ned. Vi har ändå karaktär i laget. Det är en start, ändå. Det gäller att vara noggrann och ödmjuk, säger Robertsson till Norran.
Förra året slutade laget trea och slog nytt klubbrekord i antal poäng. Robertssons kollega, Stefan Hedlund, fick den ärofyllda titeln som årets tränare i Schweiz.
– En rolig resa. Det var lågt ställda förväntningar utifrån och det har nog påverkat. Jag och Stefan har ju jobbat väldigt hård och vill ju verkligen prestera. Sen är det många som har jobbat hårt och bygget hade redan börjat när vi kom hit. Yannick Steinmann, sportchefen, hade ju börjat med att ta hit en bra fystränare. Sedan har vi och många fler runtomkring fortsatt att krydda säger Robertsson och fortsätter:
– Med framgång kommer energi i stan och det mår ju alla bra av.
Hur är hockeykulturen?
– Ska man jämföra med Skellefteå är det ju en logga i varje fönster och människor på stan har AIK-tröjor på sig. Här är det inte så, men samtidigt är det lite skönt också. Här får man vara betydligt mer anonym och vara sig själv. Det är ganska skönt. Men när det är match sluter folk upp. Då är det karnevalstämning och folk sluter upp. Så kulturen får ses som stark och den är växande i takt med att det har gått bra för oss.
Robertsson hann få många erfarenheter utomlands som spelare. Nu kan han bygga på med nya upplevelser, efter att ha fått sparken som huvudtränare i LHC i januari 2021.
Vad har det här uppdraget betytt för din utveckling?
– Alla nya jobb har gett tränaryrket nya dimensioner. Man får vara mer och mer anpassningsbar. Här utomlands har du en mer skiktad hierarki. Det är mycket tydligare vilka som är stjärnor, ledare eller vattenbärare om man säger så. För att hantera det behöver du vara skickligare att förhandla och vara lite smidigare än vad du behöver i Sverige.
Uppdraget som assisterande tränare bakom Stefan Hedlund är att i första hand jobba med defensiven. Även om förra året var en positiv upplevelse på många sätt, blev slutspelet tufft. Rapperswil ledde med 3–0 i matcher mot Davos, men de vände till seger i kvartsfinalserien efter fyra raka vinster.
– Den är tuff. Det visar ju bara hur otroligt noggrann du måste vara. Ett lag måste verkligen vara redo. I ett slutspel är det så mycket mer än spelsystem och statistik. Ett krig är ett krig och det tog Davos vara på. Det de plockade fram får man respektera och kanske även snudd på beundra. Vi lärde oss väldigt mycket av det här.
Förre LHC-tränaren Bert Robertsson gör sin andra säsong i Schweiz och stortrivs bland de höga bergen.
Den här säsongen är en stor utmaning eftersom det handlar om att leva upp till högre förväntningar, något Robertsson aldrig räds.
– Nej, för oss handlar det om att fortsätta vilja jobba hårdare än alla andra, både på och utanför isen.
Robertsson trivs otroligt bra i sin nya tillvaro.
– Fantastiskt land. På riktigt fantastiskt. De som bor här förstår inte hur bra de har det. De är patriotiska och noggranna att hålla efter saker, allt från plocka upp skräp på gatan till att inte gå mot rött ljus. Jag har inte hört talas om en enda gängskjutning sedan jag flyttade hit. Den här fina atomsfären kostar lite, det är dyrt att bo här i Schweiz, men de får verkligen valuta för pengarna. Jag förstår att spelarna vill vara här.
Robertsson har kontrakt även över kommande säsong i klubben.