– Jag var tvungen att kliva åt sidan om jag någonsin skulle kunna spela igen, skadan behövde läka ordentligt. Det var också det bästa för klubben som då fick möjligheten att värva in en skadefri back, säger Mattias Bäckman till Sporten.
Det var 2018 som backen drabbades av en nervskada i höften och trots mängder av undersökningar fick han aldrig bukt på skadan.
– Det var inte bra för någon under de åren och det mår jag dåligt över, att man inte kunde hjälpa laget som man ville eller få en klar bild över varför det inte blev bra. Jag gjorde mitt yttersta för att hitta problemet, men efter några år blev det också jobbigt mentalt, det gick inte att spela med skadan och det förstörde för laget.
Det skulle ta lång tid innan Bäckman och LHC förklarade vad som egentligen hade hänt.
– Utåt sett ville jag göra det så tyst som möjligt för att inte störa laget under min kontraktstid, det blev en belastning för mig med tanke på att jag skulle vara en av de bärande backarna. Jag ville inte skapa några rubriker överhuvudtaget utan helst bara försvinna.
Han kom till en punkt där frågorna inte längre handlade om när han skulle komma tillbaka till ishockeyn utan snarare om han skulle komma tillbaka överhuvudtaget.
– Där och då kändes det kört, jag behövde dra ur kontakten helt.
Hur tycker du LHC hanterade situationen, fick du den hjälp som behövdes?
– Man kan säga att de hjälpte mig lite till en början, men när vi inte hittade orsaken till skadan så blev jag ganska ensam i att finna vad problemet kunde vara. Veckor blev till år under kontraktstiden, det var jobbigt och jag hade nog behövt en utsträckt hand. Men jag klandrar ingen och förstår båda sidor av myntet. Det har varit en väldigt svår situation att hantera, både för mig och LHC, det är jag fullt medveten om.
I slutet på säsongen 20/21 lyckades han ändå att komma tillbaka och spela 17 matcher för LHC.
– Jag hade rest land och rike runt i flera år och till slut hittade jag Dan Davis på idrottslabbet i Linköping som hjälpte mig med både behandling, rehab och träning.
Men skadehelvetet var inte över. I september 2021 renderade en smäll mot huvudet i hjärnskakning som höll honom borta från all träning i två månader. Huvudet återhämtade sig, men på grund av perioden med utebliven träning så gjorde återigen höftbesvären sig påminda – och i slutet på december 2021 valde Bäckman att ta en timeout från allt spel.
Sedan dess har han fått vänja sig vid ett liv utan hockey.
– Det har varit mycket rehabiliteringsträning för att hålla i gång kroppen. Jag studerar en utbildning, men är egentligen arbetssökande också.
Tanken om att en dag kunna spela på hög nivå igen finns dock fortfarande kvar.
– Skulle det fungera så önskar jag inget annat än att kunna spela igen och då vet jag att jag kan hålla en hög och bra nivå. På senare tid, i samband med att kroppen har känts bättre, så har något tänts inom mig. Med tron på att det finns en chans att komma tillbaka har motivationen givetvis ökat, jag känner någonstans att jag egentligen har alldeles för mycket hockey kvar i mig.
Vid en eventuell comeback, är LHC ett alternativ då?
– LHC är min moderklubb och skulle alltid vara mitt förstaval i Sverige.