Klas Östmans ord vägde tungt för Robin Kovacs.
Det ska sägas direkt.
Med tanke på det han redan upplevt, sagt och gjort är det möjligen lätt att gå på bilden av Robin Kovács som en kaxig och svårbemästrad typ. Men när vi träffas efter måndagsträningen i Saab arena ger han ett lugnt och ödmjukt intryck.
Efter en lång sommar är forwardsstjärnan på plats i Linköping.
Till slut.
– Mitt första mål var att vara kvar i Schweiz. Jag visste inte till hundra, men känslan var att det inte skulle bli något mer i Lausanne. Det fanns något alternativ, men efter ett tag kände jag att det inte var värt det. Då var det bättre att flytta hem och komma hit.
– Sen vet du hur det är. Det tar tid med allting. Jag hade ett år kvar på kontraktet och det ska lösa sig skattemässigt, pengamässigt och med avtalet här. Men de flesta har nog mest gått och väntat.
Det mesta har varit klart ganska länge.
– Ja, det har det varit, säger Robin Kovács.
Han har en något brokig hockeyresa bakom sig. För några år sedan bytte stockholmaren klubb i SHL, från Luleå till Örebro, mitt under säsongen och i slutspelet 2022 blev han petad – trots att han ledde den interna poängligan.
Samtidigt har han alltid varit frispråkig, öppen med sin ADHD-diagnos och inblandad i några omtalade händelser utanför isen, bland annat när en nära vän dog i en trafikolycka.
– Jag kommer alltid vara samma person, men kan tacka mina barn och min familj för att jag har mognat. Det är ett annat liv, men jag trivs med det. Jag har landat och mår bra. Åren i Schweiz var nyttiga på många sätt. Jag ville bort från Sverige och saker som kunde få mig i trubbel.
– Jag vet att det är mycket snack om mig. Det har det alltid varit. Det som hänt har hänt, men någonstans får man se när det hände. Det är många år sen nu och mycket har hänt sedan dess. Nu har jag tre barn och en fantastisk fru som hjälper mig med allt.
Blir du ofta påmind?
– Ja, så kommer det nog alltid vara. Folk snackar, men ingen vet hela sanningen. Tidigare var jag nog mer…kanske inte egoistisk, men du fattar. Jag har mer och mer insett att du är i ett lag och behöver laget för att lyckas.
För Sporten avslöjar han att samtalet med LHC-tränaren Klas Östman betydde mycket.
– Han hade en bra bild av mig. Jag ville ha det klart innan vi ens började prata kontrakt. Hur såg han på mig? Vad skulle jag få för roll? Det viktigaste var att jag kom till en tränare som såg mina kvaliteter och att jag fick spela mitt eget spel.
Vem vill du vara?
– Mig själv.
Utveckla.
– Jag ska vara en offensiv spelare och behöver få göra mina grejer även om det blir fel ibland. För att jag ska lyckas måste jag ligga på den där fina gränsen. Förhoppningsvis lyckas jag betydligt fler gånger än jag misslyckas. Haha. Ha en fri roll i offensiven, men jag förstår också att det krävs hårt jobb.
Fick du inte vara dig själv i Luleå och Örebro?
– Nej, det fick jag inte vara. I Luleå var det ganska defensivt. Mycket 1–0 och 2–1. När jag kom till Örebro fick jag spela mitt eget spel, men sen blev jag lite tillbakahållen och kände att jag hade mycket kvar att ge.
Robin Kovács på LHC-träningen tillsammans med bland Remi Elie och Gustav Forsling.
Åtminstone till att börja med kommer familjen bo kvar i Stockholm.
-- Det blir säkert tuffa stunder, men vi kommer att ses varje vecka. Annorlunda, men vi får göra det bästa av det, säger Robin Kovács, som skrivit på ett fyraårskontrakt med LHC.
– Jag ville ha det och sökte efter den tryggheten. Linköping är på väg uppåt och på väg att göra något bra. Mitt mål är att vara här och slåss om bucklan.