LHC-centern ser inte alltför nedslagen ut när han stannar till på vägen till omklädningsrummet efter avklarad måndagsträning i Saab arena. Nyförvärvet från allsvenska Västerås fick en tuff start på SHL-säsongen med en smäll mot huvudet i premiären och har inte fått så mycket speltid under hösten.

Mot slutet har han inte spelat alls.

– Klart att det kan vara frustrerande. Alla är olika, så det beror väl på hur man hanterar det. Men jag försöker vara positiv och påverka det jag kan påverka. Sedan är det klart att man vill spela, det är inget att hymla om. Är du inte less när du är petad är det något som är fel, säger Mikael Frycklund.

På elva spelade matcher under hösten har det bara blivit en poäng och allt som oftast spel i en defensivinriktad kedja. När konkurrensen har ökat och tidigare skadade spelare kommit tillbaka är Frycklund en av dem som hamnat utanför. Då ska ni veta att han i fjol svarade för starka 43 poäng på 50 matcher med Västerås och var aktuell för ett flertal klubbar i SHL.

– Jag tycker att jag ändå har hanterat det ganska bra. Jag är positiv och glad, tränar exta och håller formen så gott jag kan. Jag försöker visa på träningarna att jag ska spela. Det kommer bättre dagar och då gäller att vara redo. Jag visste från början att det är ett steg från allsvenskan till SHL och att inte alla får spela direkt.

Du har inte knackat på hos Niklas Persson och bett om att få bli utlånad?

– Nej, det här är min väg in i SHL. Jag har skrivit två år med Linköping och hur lång tid det tar innan jag är en etablerad spelare på den här nivån, det får vi se. Nu är det bara fokus på att ta chansen när jag får den. Den kan komma på torsdag eller om en månad.

Vad säger tränarna?

– Jag tycker att vi har en bra dialog. De har sagt att de varit nöjda med mina senaste matcher som vi dessutom vann. Då känns det bättre att sitta på sidan än om vi förlorat och jag själv varit jättedålig. Då fattar man vem som helst att det är skitjobbigt och att det är lätt att grubbla.

Jag vet att Bert Robertsson tycker att du visat mer glöd på slutet.

– Det tycker jag också. I början var jag lite stressad och hispig i spelet och gjorde konstiga saker. Antingen jobbade jag för mycket eller för lite. Det är aldrig bra att åka omkring och tänka för mycket. Nu har jag hittat en bättre känsla och litar mer på mig själv, säger Mikael Frycklund.

En sak till: Olle Lycksell åkte på vad som såg ut som en lårkaka och haltade ut från träningen. Det är oklart om han tvingas till mer vila.