Lika bra att ta det direkt.
Något säger mig att huvudpersonen i den här intervjun blir nästa huvudtränare i Linköpings HC. Men Dan Tangnes är väldigt tydlig med att det inte är någonting som finns i hans tankar.
– Jag har tvåårskontrakt som assisterande tränare. Det utgår jag ifrån. I en framtid vill jag bli huvudcoach någonstans, men nu ska vi jobba på tillsammans och komplettera varandra på ett bra sätt.
Så.
Slutsnackat om det.
Det finns så mycket annat att snacka med 35-åringen om.
Lär av motgångar
Känns det inte som om det varit en ovanligt grådyster november där solen bara lyst med sin frånvaro? Mörka moln, regn i luften och allmänt skitväder.
Vi sätter oss på läktaren i Saab arena.
Han pratar.
Jag lyssnar mest.
– Det är klart att det är lätt att börja fundera när du drabbas av motgångar. Klarar jag av det? Är jag gjord för att hålla på med det här? Men enda gången jag verkligen funderat var precis efter att jag fått sparken i Rögle och någon pappa kom med en kommentar till treåriga Wilma på dagis.
– Då tänkte jag att ”vad fan, är det frågan om?”. Det är baksidan med det här jobbet. Det kan locka fram onda sidor hos människor. När det kommer in på dagis har det gått långt över gränsen. Innan jag sa ja till att ta över i Rögle sa jag till familjen att ”tar vi det här steget kommer det en dag när vi får flytta utanför 50-skyltarna”. Som tur är har man en väldigt förstående familj, säger Dan Tangnes.
Alla undrade
Han värvades i våras som assisterande tränare till LHC och har tagit en annorlunda väg hit. Stor talang i unga år, till hockeygymnasiet i Ängelholm som 16-åring, debut i norska A-landslaget säsongen efter, men slutspelat några år efter 20 när bekvämligheten blev för stor. Parallellt med de sista spelar- och första tränaråren fick han jobb på Peab och tog sig uppåt i hierarkin. Som projektledare och försäljningsansvarig för södra Sverige tog han beslutet att hoppa av.
– Det var mindre populärt just då. Jag hade ett bra jobb med bra karriärmöjligheter, vi byggde hus och Anja var gravid. Jag gick ned ganska mycket i månadslön och alla i min närhet undrade vad jag höll på med. Men du vet, du brinner för något och jag kände att ”vad fasen, jag skulle inte vara lycklig annars”. Jag ville satsa på hockeyn. Det andra kan jag göra sen.
– Jag har haft jättestor nytta av att ha sett och gjort andra saker på vägen. Erik Paulsson, som är Peabs grundare, sa till mig när jag fick lämna Rögle att ”den ledarskapsutbildning du gått igenom de senaste åren skulle jag ha betalat många miljoner för när jag var i din ålder”.
Inte redo
Han tog Rögle till högsta serien, men fick ta ett steg tillbaka under säsongen och fick sedan lämna helt när det krisade som värst. Som alltid när någon offras ger det rubriker och Tangnes kom inte undan.
Nu, med mer distans, säger han:
– På något sätt var jag nog ganska förberedd. Du är körd i botten efter att ha jobbat dag och natt och vänt på varenda sten. Det blir mer som att luften går ur och det tar några veckor innan du är på benen igen. Jag är jävligt tacksam för att jag inte stressade tillbaka utan tog mig tid att få perspektiv. Åkte på studiebesök, var med en tränarstab i NHL i några veckor och pratade med mycket människor.
Är du en bättre tränare nu än då?
– Absolut. I den här branschen tar du chansen när den kommer eller också kommer den inte, men då hade jag inte kunnandet eller erfarenheten att leda en nykomling på ett optimalt sätt. Vi tog in en del namnkunniga spelare som kanske var på väg nedåt. Jag hade inte tillräckligt högt ingångsvärde för att hantera en sådan grupp.
– Gör du jämförelsen mellan Dan Tangnes och Roger Melin så har han 28 års erfarenhet, han har vunnit SM-guld och börjar på en annan nivå inför en ny grupp. Jag fick hela tiden övertyga och bevisa att jag hade rätt i det jag sa. Nu har jag har en bredare erfarenhet och en större kunskapsbank.
Pendlar
Sambon Anja och dottern Wilma bor kvar i huset i Ängelholm, men kommer de inte upp till Linköping under veckosluten åker pappa hem.
– Vi får se hur det blir nästa år. Antingen flyttar de upp eller så fortsätter vi på samma sätt. Det har gått över all förväntan. Familjen måste ha en bas någonstans. Flyttar du bara från stad till stad finns risken att du blir rotlös. Du saknar att få lägga dottern på kvällen, men samtidigt är det mycket mer kvalitetstid när vi verkligen ses.
Man pratar ofta om att en tränare mår som resultaten. Hur var du att leva med under sista delen av Rögletiden?
– Skulle du fråga Anja tycker hon säkert att det var som jobbigast efter att jag fått sparken. Jag fick nästan panik av att gå hemma och behövde några veckor för att återhämta mig. Anja har fått ta ett stort ansvar i hemmet, men då var jag helt manisk. Jag städade, putsade fönster och allt vad det var.
Spontan
Vi skulle förstås kunna prata en massa om den här hockeyhösten i Linköping, men det får bli en annan gång. I stället pratar vi om inspirationskällor och Dan Tangnes berättar om sin fascination för ”intressanta människor som åstadkommit stora saker”.
– Att se dokumentärer om intressanta människor kan ge mig mycket. (Winston) Chruchills insats under andra världskriget. Hur han ledde sitt land genom alla svårigheter. Det kan också vara Vince Lombardi hur han revolutionerade sättet ett leda ett amerikanskt fotbollslag.
– Eller ta Alexander Gustavsson (MMA-stjärnan, vår anm). När han trampar upp i ringen, dörren stängs och det står en kille på 110 kilo mittemot som bara har ett mål i sikte. Då känns det rätt bra att veta att du är väl förberedd. Annars kan du lätt få kalla fötter. Det är samma sak hos oss. Vi kan lära mycket av individuella idrottare.
"Roger vill fundera"
När eftertänksamheten kan vara en styrka – men också i vissa fall en svaghet – hos Roger Melin är Dan Tangnes betydligt mera rätt fram. Mer impulsiv. Har lättare att visa känslor. Låter spontaniteten styra. På gott och ont.
– Vi är olika som människor, både jag, Roger och Magnus (Hävelid). Jag tror att det är bra. Jag är väldigt direkt. Roger är mycket mer analytisk, vill gärna fundera och. . . du kan intervjua honom i gomorronsoffan och få ett svar i Sportnytt klockan tio på kvällen. Haha.