"Det är världens coolaste sport. Extra kul att man får vara lite ruffig och puckla på varandra", säger Mimmi Gustafsson, 34.
– Jag gjorde mina första skridskoskär sen högstadiet för bara någon vecka sedan, och det var så sjukt kul. Man får vara med här helt utan några förkunskaper om varken klubba, puck eller skridskor, säger SM-guldmedaljören i cykel, Johanna Palmqvist, som alltså är en av de allra färskaste spelarna i det relativt unika laget.
"I Dam Bredd är alla tjejer (15 år och uppåt) oavsett bakgrund och tidigare erfarenhet av ishockey välkomna", står det på lagets egen hemsida.
Maria Sterneling, 38, snörar på sig skridskorna inför kvällens pass i Saab Arena.
– Jag undrar ibland varför jag inte började när jag var yngre. Det är fantastiskt kul att säga till sina kompisar att jag spelar hockey i lag, fast jag är nästan 40 år.
Mimmi Gustafsson, en av lagets mer rutinerade spelare fyller i.
– Det är kul att få unna sig att göra någonting för sig själv och sin egen hälsa. Något som man verkligen gillar.
För till skillnad från LHC:s elitlag så är fokus här på motion och hälsa, genom två ispass i veckan.
– Det är en perfekt motionsform. Jag har försökt hitta vad min träningsform är ganska länge och hockeyn passar verkligen mig. Det är en gruppaktivitet, härlig stämning och man blir stark, säger Maria.
– Jag ser det nog inte direkt som en träningsform. Man kommer hit och svettas och får träningsvärk. Men det tänker jag inte på under tiden. Till skillnad från ett gympapass eller en timme i gymmet så flyger bara tiden iväg när jag tränar hockey,
Hur länge orkar man hålla på?
– Haha. Oj. Hur länge som helst. I Motala finns det ju en 60-åring som fortfarande spelar. Jag är 41 nu och det är väl äldst i laget, säger Carin Marcusson.
Skridskoteknik utgör första delen av kvällens träning.
Att utvecklingskurvan är brant är också en sak som skänker stora leenden till spelarna.
– Till skillnad från när jag exempelvis tränade mina barn som tonåringar så går det otroligt fort här. Från att knappt ha åkt skridskor på flera decennier till att kunna spela hockey på ett par veckor. Det är häftigt, säger lagets tränare Sebastian Heine, 49.
Thea som började i vintras kan intyga att skridskotekniken vässas fort här.
– Det tar tid att hitta flyt men man blir verkligen tryggare och tryggare på isen. Det ger också självförtroende utanför. Ja, att spela här är verkligen det bästa beslut jag tagit, säger hon.
"Det är kul att få spela samma sak som barnen. Det blir mycket hockey vid köksbordet hemma", säger Maria Sterneling, 38.
Sebastian öppnar dörren till lagets förråd. Här kryllar det av låneprylar. Allt från blåa och vita LHC-tröjor till skridskor, klubbor och skydd.
– Vi vill verkligen att alla ska kunna spela. Nu försöker vi göra en del reklam på universitet och fler och fler studenter kommer hit, säger Sebastian och hälsar på en nederländsk student som precis hittat en klubba i rätt storlek.
Lagmöte inför träning i klassiska LHC-caféet. Mimmi Gustafsson pratar med tränare Sebastian Heine om hur de ska bli fler i laget, vilket gör att de kan börja spela i damernas division 3. "Vi har spelat lite innan. Då har vi också tagit med tidigare LHC-spelare, som typ Emilia Ramboldt", säger tränare Heine.
Förutom minst sagt varierande skridskoerfarenhet är en annan gemensam nämnare bland spelarna barnen. Flera av spelarna i laget är hockeymammor. Det var också så idén till laget en gång tog fart, via backen och lagledaren Carin Marcusson.
– Jag har två söner som spelar hockey så genom det fick jag reda på att det i Motala fanns ett breddlag för damer. Sen efter ett bra snack med Johan Krantz (utvecklingschef i LHC) så drog vi igång laget.
– I mars är det fyra år sedan, berättar Carin.
Mimmi tar ett par skär på den nyspolade isen.
– Jag slutade spela hockey i gymnasiet men är så stolt att jag tagit upp det igen. För mig är det världens roligaste, och coolaste sport.