Jag skickar ett meddelande till förre LHC-forwarden Stefan Jacobsson för att fråga om den där natten. Svaret kommer blixtsnabbt.
"Jodå, jag har inte glömt...".
Det har gått 24 år sen LHC förlorade division 2-premiären på bortais mot nykomlingen Grästorp. Ett LHC som inför säsongen var en av favoriterna att ta klivet upp i division 1. Med spelare som Jacobsson, Magnus Johansson, Mattias Axner och ett nyförvärv vid namn Mike Helber.
När slutsignalen ljöd i Grästorp stod det 3-0 på resultattavlan till hemmalagets fördel.
Efter matchen var tränaren Jim Brithén arg och besviken över premiärförlusten, men också på hur spelarna agerade under bussresan hem. I boken "Linköping HC – och den förändrade självbilden" berättar Brithen:
"Killarna satt i bussen på väg hem och diskuterade om de skulle hinna hem till sammandraget från Serie A som började 23.00. När vi rullade in i Linköping 22.45 var det några som frågade om de kunde bli avsläppta nära sina bostäder så att de skulle hinna till fotbollen."
Det är här historien går isär, dels om vilken tid man kom hem – dels om vad som föranledde natträningen. Spelarnas version är något annorlunda.
– Jim var fruktansvärt besviken och allt som någon gjorde som kunde påvisa att man hade tankar på annat tog han hårt. Jag tror inte folk tog lättsamt på förlusten, vi tyckte det var jäkligt dåligt av oss. Men för den delen grävde vi inte ner oss på bussresan hem, säger Jacobsson.
Hans lagkamrat Glenn Lanver satt långt fram i bussen och kunde se hur Jim Brithéns humör förändrades.
– Jim satt och kokade efter förlusten, samtidigt som det satt folk längst bak, spelade kort och skrattade. Det brann väl till för honom, säger Glenn Lanver.
När bussen rullade in mot Stångebrohallen greppade Brithén mikrofonen. Hans intruktioner var tydliga: "På is. 20 minuter".
– Vi kom väl hem runt två på natten. Det handlade om rena bestraffningsövningar. Vi fick åka och tackla sarg och plexi och lägga straffar. Gjorde man inte mål fick man krypa upp till mittlinjen och försöka igen tills man gjort mål, berättar Lanver.
Två spelare försvann efter den här natten. Steve Beadle, som kommit till klubben tillsammans med Mike Helber, direkt. Och Stefan Nilsson, målskytten med fyra säsonger i HV71 i ryggen. Just den här kvällen var Nilsson allt annat än nöjd.
– Stefan lackade ur på några av övningarna, så han protesterade. Jim var galen och skrek "Gå in, jag vill inte se dig!". Sen försvann Stefan efter någon vecka, minns Lanver.
Stefan Jacobsson väljer ändå, så här 24 år senare, att försvara sin tränares hårda metoder.
– Just då tyckte man det var skittråkigt och var förbannad på Jim. Men utan Jim hade LHC inte varit där vi är idag, tror jag. Han tog klubben från ett gäng hobbylirare till mer seriösa spelare med kravställning och bättre förutsättningar, säger Stefan Jacobsson.
Glenn Lanver fyller i:
– Den här historien kommer upp med jämna mellanrum och vi skrattar åt den. Men då var det inte roligt, vi hade ju alla vanliga jobb och var tvungna att gå upp klockan åtta på morgonen. Att då åka omkring och tackla plexiglas mitt i natten… klart man funderade över vad fan man höll på med, säger Glenn Lanver.
LHC gick upp i division 1 tillslut och det var sista säsongen laget spelade i Grästorp.