När Sportbladet presenterade sin stora spelarenkät med anonyma svar från 91 olika SHL-spelare under fredagen var det två saker som fångade min uppmärksamhet: Det ena rör LHC. Det andra rör domarna.
Låt oss ta det i tur och ordning.
Den krassa verkligheten är att LHC har en fortsatt svag position som klubb i SHL-hockeyn. Oavsett hur gärna någon vill att en förbättrad organisatorisk ledning och ett hejdundrande uppsving på läktarna ska göra skillnad för en spelares val av klubb blir det tyvärr inte mer än en parentes i sammanhanget när andra saker fattas.
Faktumet att det bara är Malmö och lördagens motståndare Skellefteå som färre spelare vill spela för är knappast någon nyhet. Inte minst för LHC-sportchefen Peter Jakobsson som uttryckte sig på följande sätt i Correns podcast På andra sidan ån i december:
"Jag har sagt det förut och får fortfarande förklara det. Ja, vi har en önskning om att Victor Ejdsell ska spela här till nästa säsong. Men han kanske har tolv andra lag i SHL och sex lag i Schweiz som han väljer före, varpå folk frågar mig varför vi inte tar hit honom. Spelarna har en egen vilja och vi kan inte tvinga hit folk".
Ännu viktigare att betona är att detta gäller i mer eller mindre hög utsträckning för alla spelare. Inte bara toppspelarna.
Allt är precis som på en vanlig arbetsplats. En mindre attraktiv arbetsplats kan alltid locka med högre lön, vilket funkar ibland men långt ifrån alltid. Och även om det lyckas är det generellt mer undantag än regel att den där sista procenten i arbetsmoral kramas ut jämfört med grannarbetsplatsen där medarbetarna tar ut medvetet lägre lön för att de så gärna vill vara där. Om arbetsplatserna dessutom innehåller ett klubbmärke på bröstet... ja, ni förstår nog.
Så vad är lösningen? Jag ser egentligen bara två stycken – där ingen klingar särskilt väl med dagens LHC.
1) Vinna matcher, vara framgångsrika över tid och prenumerera på slutspelsplatser.
2) Sticka ut rejält med att förädla och göra nyförvärv som kommer till klubben bättre, och inte tvärtom.
Har du seriens överlägset mest populära tränare, som Timrås Olli Jokinen visade sig vara i enkäten, eller fostrat en hel drös med NHL-spelare som vill komma hem, som i Brynäs, kan det möjligen vara andra kortsiktiga varianter.
Med i stort sett alla andra resultat med sig hade LHC, i matchen mot Skellefteå, inte bara chansen att ge sig själva rejält andrum nedåt utan även haka på slutspelsracet uppåt – och ta ett myrsteg mot att uppnå den första punkten här ovan. Kalla det avsaknad av desperation som Anders Karlsson eller dåligt målvaktsspel. Lite för ofta är det någon liten procent som saknas den här säsongen.
Till sist: Enkäten visade även ett sällsynt brett missnöje från spelarna mot domarkåren där över 50% ansåg att kommunikationen med domarna på isen är dålig eller mycket dålig. Två spelares kommentarer var bland annat: "För många rutinerade domare har slutat och då finns det inte samma kommunikation som för några år sedan, tyvärr." och "Det känns som att SHL arenorna tillhör nordkoreanskt territorium. Att föra en normal dialog är omöjligt". Domarbasen Tomas Torsbrinks svar antydde att han inte ser några problem på någon punkt och att spelarna snarare har fel då "det inte alls är så" och "det kan jag säga att domarna inte är" replikerades på i stort sett varje påstående med något uns av kritik.
Lägg därtill en domarnivå, som enligt mig och många andra, varit direkt undermålig under säsongen 2024/25 så har SHL flera alarmerande problem att ta itu med. Annars riskerar det faktiskt att skada hela produkten, nu och i framtiden.