KVAL TILL DIVISION 1
Bergs IK 9
Telge 7
Berg förlorade första matchen med 4-5 och behövde vinna med två mål i lördags.
Så det blev det också, men det satt långt inne, det blev ingen lätt match för hemmalaget inför hela 367 åskådare. Telge såg länge ut att gå mot seger. Det stod 2-3 efter första perioden, det var 4-6 efter andra, och i början av tredje satte lagets bästa spelare, landslagsmeriterade Minna Heponiemi ytterligare en boll bakom utmärkta Bergsmålvakten Sofia Pettersson.
Men sen . . .
Sen var det bara Berg. Hemmatjejerna vände matchen, och den som främst låg bakom vändningen var förstås lagets bästa spelare, Amanda Larsson, som gjorde tre mål och spelade fram till två, och också var den som hade glädjen hitta rätt också med den sista bollen, 9-7-målet, resultatet mer av ett hopslag än skott, som droppade ner bakom Telgemålvakten efter 16.10 av sista perioden.
- Äntligen, försökte segerskytten säga efteråt i den allmänna glädjeyran, det här var tredje gången gillt.
Hon har kvalat till ettan två gånger tidigare, en gång med Berg och en gång med Solfjäderstaden. Båda gångerna utan lyckat resultat.
Nu gick det bättre.
- Starkt av oss att vända, hann hon säga innan hon uppslukades av uppståndelsen i sporthallen.
Det var många som var bra denna festkväll i Ljungsbro. Hela laget, förstås. Som hjälptes åt, som inte gav upp, som stöttade varandra, som kämpade och slet. Målskyttar var Amanda Larsson 3, Karolina Hägglund 2, Lisa Eriksson 2, Maria Karlsson, Therese Klingstedt. Lina Åhrman var bästa back, hård och bestämd, rejäl. Karolina Hägglund liksom Therese Klingstedt var duktiga forwards, och Lisa Eriksson utmärkt komplement till Amanda Larsson. Men det var den senare som var matchens lirare.
- Hon var strålande, hon spelade också non stop sista sju minuterna, sa tränaren Stefan Andersson som väntat länge på den här framgången. Han har varit ledare i Berg från och till i 12 år.
- Det såg hopplöst ut i början av tredje perioden, men vi sa att om vi bara gör ett mål till så kanske . . .
Och mycket riktigt. Om det var Berg som spelat med nerverna utanpå tröjorna till en början så blev det motståndarnas tur att göra det i matchslutet.
- Man får inte tappa hoppet, när man ligger under. Det gjorde inte vi, men det gjorde de, sa Bergsmålvakten Sofia Pettersson med famnen full av rosor.
- Jag har fått dem av min farmor, Birgit, hon är lagets maskot, och jag ska dela ut dem till alla tjejerna i laget, sa glada Sofia som precis som Amanda Larsson har varit med och kvalat förut till ettan med både Berg och Solfjäderstaden.
Den här lördagskvällen i Ljungsbro sken hon som en sol.
Det gjorde de allihop, tjejerna i Bergs IK, och nog var de värda en ros, alltid.