Många blir gröna av avund över hans konster i målet.
Själv antar Niclas Olofsson färgen av en annan anledning -- som Hulken.
-- Det kan inte bara vara välkammade pojkbandskillar i vår sport, säger landslagsmannen från Linköping.
Niclas Olofsson fick en förfrågan att vara omslagspojke på ett av Innebandymagazinets nummer nyligen.
Något han tackade ja till -- under förutsättning att det blev något häftigt och annorlunda.
Gärna något elakt.
Förstemålvakten i landslaget de senaste tre åren är nämligen känd för sitt heta temperament. Bland annat har han rekordet i antalet utvisningsminuter (38) för en burväktare i elitserien under en säsong.
-- Går en motståndare in i mitt straffområde kan han räkna med att det smäller. Där är det jag som bestämmer. Man kan väl säga att jag är ganska tuff och i bland lite småful, flinar Niclas.
183 cm långa och 94 kg tunge Olofsson är en biffig bjässe som till och med fått gymförbud av landslagets målvaktstränare, som inte vill att han ska bli för stor.
Är motståndarna rädda för dig?
-- De som sprungit in i mig tycker kanske inte att det är så kul, skrattar han. Precis som Hulken kan jag ta i mer än vad jag behöver i vissa situationer. I bland blir det fel, men ingen av oss menar något illa.
Hur mycket pikar har du fått efter fotouppdraget?
-- Det har blivit en hel del, men det bjuder jag på. Innebandyn kan inte bara ha en massa välkammade killar som älskar pojkband. För att synas mer behövs fler profiler. Som när Conny Vesterlund springer på casino eller jag blir Hulken.
Fast det är väl ingen idé att förvandlas till den gröna hjälten under en match?
-- Nej, man måste ju ha hela byxor och tröja -- det funkar liksom inte att de spricker (ha, ha). Inte heller att kasta i väg en spelare.
Hulken, förlåt Niclas, förbereder sig inför sin tionde säsong i elitserien -- varav den sjätte med Järfälla.
Sedan flytten från Linköping 1997 har han hunnit med 25 A-landskamper, två VM-guld, ett silver i Europacupen med Balrog -- samt utsetts till årets målvakt i Sverige två gånger.
-- Vi hade ett grymt bra lag med IBK Succé när vi gick upp i högsta ligan i mitten av 90-talet. Fast tyvärr fanns inte den organisationen och ekonomin som krävdes på den nivån.
Både Niclas och backstjärnan Jakob Olofsson drog vidare -- och tillhör i dag världens absolut bästa spelare. Samtidigt harvar stadens bästa lag (nybildade FC Linköping) i division II.
-- Det finns en bredd, men ingen topp. Man måste satsa på ett lag och inte konkurrera med varandra. Trots sammanslagningen mellan Vidingsjö, Succé och Berg tror jag KFUM Linköping ligger bäst till. De har många talangfulla juniorer och så har man organisationen.
30-åringen har varit med i hela innebandyns explosion från en fluga till en seriös sport.
-- De tre-fyra senaste åren har vi börjat få betydligt mer uppmärksamhet och folk accepterar idrotten på ett helt annat sätt. Förr hände det att man var ute och festade ett par dagar före match, men så är det inte definitivt inte längre.
När Sverige tog VM-guld i fjol var Niclas given förstemålvakt. En position han vägrar att släppa i från sig den kommande säsongen. I vår väntar VM på hemmaplan i Globen.
-- Troligtvis blir det mitt sista år och då vore det en riktig höjdare att avsluta med ytterligare ett guld inför fullsatta läktare. Finland är otroligt vassa för tillfället, men vi har många vinnarskallar.
En av de största i blågult är han själv.
Vid sidan av en tvåbarnspappa som vill satsa på familjen.
På planen en hulk som motståndarna inte gärna retar upp.
Niclas olofsson
ºFamilj: Sambo Milena, dottern Julia, 2, och en son som föddes i fredags.
ºBor: Hus i Glömsta, Stockholm.
ºYrke: Storkundsansvarig på Fat Pipe.
ºBästa egenskap: Alltid glad.
ºVärsta egenskap: Morgontrött.
ºFavoritmat: Thaimat.
ºDricker helst: Ramlösa.
ºBästa film: Nyckeln till frihet.
ºLyssnar på: Bob Marley.