Det är en dag i början på juli precis innan ryssvärmens tillslag och solen försöker tränga igenom de lätta molnen. Trots det sköna vädret trivs Johan Astbrant som fisken i vattnet när han knatar runt inne i sporthallen för att släppa in Correns reporter och fotograf på läktaren.
– Jag känner att det är myror i brallan, vad fan ska jag göra fram till augusti. Jag vill ju dra igång redan nu, säger han.
Han glider avslappnat runt i shorts och myser. Det har han all anledning att göra. Laget han har att jobba med ser starkare ut än på flera år. Förra säsongen blev ett mindre haveri för klubben med största stjärnan korsbandsskadad, en tränare som hoppade av och ett missat slutspel. Nu får Johan Astbrant vara med i ledarstaben från början. Han blir ensam huvudansvarig som tränare och Torbjörn ”Totte” Johansson tar ett kliv tillbaka.
– Det känns kul. Det är klart att det är inspirerande och jag längtar till augusti när allt kör igång. Tack vare förra året känns det som jag är varm i kläderna. Framför allt är det skönt att den idén jag har fungerade i juniorlaget och vi vann SM-guld med skollaget och östgötalaget. Så det känns som att själva idén tror vi på till 100 procent och det är extremt viktigt när vi sen går in i augusti.
Johan Astbrant kom till Linköping från Vimmerby för fyra år sen. Det har gått fort från att vara nyförvärv till att bli huvudtränare.
– De ville väl att jag skulle jobba några år till med våra talanger innan jag tog det här steget. Men när det blev som det blev kändes det ganska rätt från början. Tanken var att det skulle vara den där Mullsjömatchen och sen skulle ”Totte” ta det. Men spelarna ville att jag skulle fortsätta och då fick jag blodad tand, säger Johan.
När han lade klubban på hyllan och tog tränarrollen i december blev det ytterligare ett uppdrag till det redan späckade schemat med jobbet som instruktör på Fria Läroverken, tränare för Östgötalaget, tränare för division ett-laget och JAS-laget. I år blir det lugnare då han bara har fokus på SSL-laget förutom instruktörsjobbet.
– Förra året var det alldeles för mycket, då var det ingen ledig tid nästan utan då var det hem från jobbet och planera kvällsträningen och så var man i Sporthallen från fem till tio på kvällen och sen var det hem och sova och upp klockan sju för jobbet, berättar Johan.
Tur då att du inte har någon tjej eller familj som sitter hemma och klagar på att du är borta för mycket?
– Det är väl ganska skönt nu, men någon dag ska det väl vara någon som klagar lite, det hör väl till. Någon gång vill jag skaffa familj.
Men för tillfället är det innebandyn som är hans liv.
– Ja det är som en familj kan man säga, min rätta familj har jag hemma i Småland och då får jag klara mig med det här.
Vad betyder innebandyfamiljen?
– Den betyder oerhört mycket, jag spelade ju några år i Helsingborg, sen kom jag hit och här är det ett helt annat klimat mot vad det var i Helsingborg. Där var det så jäkla ytligt, här känner jag alla och man kan surra med alla om vad som helst och det är en jäkla bra gemenskap i hela föreningen. Johan Fredriksson har betytt oerhört mycket sen jag kom hit. Han har alltid gått via mig och jag har gått via honom. På så sätt känner jag att jag fått ett förtroende och då brinner man för saker ännu mer. Det känns jättebra att vara här. Linköping är en stor förening men det fungerar som i en liten förening.
Nu är det Johan Astbrant som är familjens överhuvud. Vad är det då för tränartyp som kommer leda styrkorna i sporthallen. Utåt sett verkar han målinriktad med ett behagligt lugn. De tre orden som Johan har implementerat har vi sett skymtat förbi flera gånger i sociala medier. Mot nya mål.
– Som tränare är jag ganska hård och bestämd, jag kräver mycket av spelarna. Jag vet ju exakt vad alla spelare har i sitt kontrakt det innebär att jag kan sätta mycket högre krav på dem. Att de måste komma i bra form. I år har vi börjat med fystester, det har vi inte haft innan. Jag vill inte bara utveckla spelare till Linköping, jag vill få med spelare i landslaget. Och då måste de först och främst klara av de fysiska kraven, säger han.
En hårdför ledare som vågar ställa krav alltså. Jag frågar hur han agerar i paus när laget ligger under stort. Johan gör klart att det finns flera sätt att väcka laget på. Han säger att han brukar ge spelarna alternativet att fortsätta kämpa eller bara ge upp och dö.
Men kan du bli arg?
– Jo, förra säsongen hemma mot AIK gick jag väl in och nästan rev vårt materialrum och skickade blocket och hela skiten. Då får man skygglappar på och man blir besviken när inte alla gör sitt yttersta på banan. Det är en stor jävla besvikelse när man har sådana förväntningar. Irritationen finns där, det har blivit bättre, så nu är det oftast att jag sitter hemma och ältar, funderar och analyserar.
Men är det inte okej att bli förbannad ibland?
– Jo det är klart, någon gång är det bra att få ut sin ilska. Men det får inte bli varje match. Jag vill inte skälla ut spelarna varje match för till sist så lyssnar dem inte när jag väl har något att säga. Det gäller att ta sina fajter. När det ser ut som mot AIK hemma då är det berättigat att balla ur. Men kanske inte om man förlorar en match mot Storvreta där vi har gjort vårt bästa men ändå förlorar. Det beror lite på vilka matcher det är.
Den mentala biten har fått en allt större roll i flera elitidrotter och det satsas på många fronter för att nå maximal nivå i sitt idrottande. Torbjörn ”Totte” Johansson som lämnar båset kommer ha ansvaret för Linköpings mentala träning. Johan Astbrant pratar varmt om upplägget.
– Jag tror att det är extremt viktigt. Jag vill att vi ska bli de här jättarna där de andra lagen känner att det ska vara tufft att komma till Linköping, att motståndarna redan där mentalt har tappat 2-3 procent. Det vill jag att spelarna ska förstå, det är vi som är framtiden och det är vi som ska skapa vår egen framtid. Jag tror på att vara offensiv i sitt psyke. Det är inga som är bättre än oss, de är människor på andra sidan också. Det är en jätteviktig roll som ”Totte” har, säger han.
Jag återkommer till de här tre orden. Mot nya mål. Ett sätt för att få alla spelare att dra åt samma håll, tänker jag. För att ena truppen.
– Mot nya mål innebär att vi inte ska vara ett lag som missar slutspel, vi ska inte vara ett lag som åker ut i tre raka kvartsfinaler. Sen kan inte jag sitta här och säga att vi ska vinna ett SM-guld. Alla som tävlar vill alltid vinna sista matchen och då är det ett SM-guld. Vi kan inte gå in och säga att vi ska hålla oss kvar eller åka ur i en kvartsfinal. Vi har ju jättemånga nyförvärv och alla får olika roller, man kanske får en ovan roll mot vad man har haft. Allt handlar om hur vi får ihop gruppen och hur tidigt vi får ihop gruppen innan vi kan sätta ett mål på längre sikt.
Målsättningen med slutspel är realistisk med tanke på Linköping starka silly season. Johan Astbrant bevisar än en gång att han är den hårdföre ledaren som jag förstått att han är. Han sticker ut hakan och skickar kaxigt en hälsning till alla andra lag i SSL.
– Jag är övertygad om att på tre femmor är vi extremt starka. I backuppsättningen på sex backar är det ingen som slår oss i hela SSL. Det är klart att det finns några lag som har de här landslagsbackarna men vi har Anton som är tillbaka, vi har Tobias Gustafsson som kom i topp i poängligan i student-VM. Vi har Jeppe Johansson som blev tvåa i backarnas poängliga och vi har Hovlund som också har spelat i landslaget. Jag tror inte att folk vet om vilken stark defensiv vi har.
Det var en rejäl näve i bordet det. Johan Astbrant har sagt sitt. Nu återstår att se vad han kan åstadkomma med den lovordade truppen.