Yamou Njai är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Norsborg. Som blott nioåring började hon spela innebandy i Balrog och efter spel i Täby valde hon för nästan exakt ett år sedan att lämna Stockholm för spel i Linköpingsklubben Libk. 22-åringen, vars bror är MMA-fightern Nicholas "Nico" Musoke, kom till Linköping som anfallare men skolades per omgående om till försvarare, vilket inte var helt populärt till en början.
– Tränaren sa att han ville testa mig som back och jag tänkte: "Skojar han eller?". Men han förklarade att han ville se mig som en offensiv back och jag trivdes i min nya position när säsongen sedan drog igång .
Vad säger du om din debutsäsong i Libk?
– Vi missade slutspelet men höll oss kvar i SSL. Som nykomling var det kanske inte så farligt, även om vi såklart ville komma dit. För egen del tyckte jag att det gick bra, framförallt då jag spelade i en ny serie och dessutom på en ny position.
Vad är målet med årets säsong?
– Slutspel är målet och hela laget har den målsättningen. Det kommer bli en tuff resa, men vi har förberett oss väl och jag tror på vårt lag.
Hur var det att växa upp i Norsborg då?
– Min uppväxt i Norsborg har varit jättebra. I takt med att jag blev äldre och i dag i vuxen ålder ser jag självklart att mycket skulle kunna göras bättre och annorlunda. Det finns problem där precis som det finns på andra ställen. Men det var inget jag kände av eller tänkte på som barn.
Yamou Njais mamma är finsk-tysk och pappan är från Gambia. Innebandyn är inte känd för att ha många spelare med invandrarbakgrund, men Botkyrkaklubben Balrog var under Njais tid där ett undantag.
– I Balrog var det många med invandrarbakgrund eller barn till föräldrar som invandrat. Det var mer utpräglat i vårt lag än i något av lagen vi spelade mot. Innebandyn skulle bli bättre om det nådde ut till fler och fler unga från olika stadsdelar fick möjlighet att prova på sporten.
Många förknippar jobbet som fullblodsproffs i idrott som glamouröst, men det finns även en annan sida av myntet som inte är fylld av samma lyx.
– Ja, dagtid går till studier, kvällar till träning och helger till matcher. Så det blir inte mycket tid över till annat. Drömmen och målet har alltid varit att bli bäst, vinna titlar och självklart kunna försörja mig på att spela innebandy på heltid.
Såväl i hela Sverige som i Linköping är fotboll och hockey de sporter som får mest uppmärksamhet. Innebandyn har haft svårare att slå sig in hos den stora publiken och att öka intresset för sporten tycker Yamou Njai är viktigt, men hon menar samtidigt att innebandyn behöver lite mer krigarinstinkt och välkomnar att fler berättelser lyfts fram.
– Ett sätt att öka intresset för innebandyn skulle kunna vara att spelare skulle få vara lite mer sina egna individer med egna personligheter. Det är ju en lagsport men laget består av individer. Inget lag gagnas av att alla spelare är lika. Tjusningen är ju att få dessa olika spelare att prestera bra tillsammans. Att vi spelare skulle våga vara oss själva skulle nog göra det mer spännande, även för publiken.