– Vårt uppträdande i sista perioden är inte okej, sa han och suckade. Det får inte rinna iväg på det viset.
Mora tippas av många att nå sin femte raka SM-final och vara det lag som höjer bucklan i Globen.
Libk tippas av många i andra änden av tabellen.
Och det kan låta på resultatet 0–6, och skottstatistiken 13–35, som om Mora var helt överlägset och spelade ut Libk i tre hela perioder.
– Men så är det ju inte. Jag tycker att vi gjorde väldigt många saker rätt i den här matchen och tävlar med Mora hela matchen, menade Christoffer Suominen.
Han suckade, tydligt besviken.
– Vi måste förfina saker, göra det bättre och rejälare och hålla vår långsiktighet i allt vi vill göra. Vi är redan en bra bit på väg, men kan bli ännu bättre.
Libk, även i år med flera spelare som i den här matchen gjorde sin debut i högsta serien, mot ett Mora med flera landslagspelare, svenska mästare och världsmästare i laget. På papperet kändes möjligen utgången given i matchen, men hemmalaget stod upp bra ändå.
– Jag tyckte inte att det märktes alls, alla debutanter gör det bra, framförallt i de två första perioderna. Trots att vi fick en tuff start på matchen med 0–1 redan i det första bytet.
– Men det är sista perioden som grämer mig mest.
Mora satte som sagt 0–1 redan efter en dryg minut, på ett frislag nära mål där hemmaspelarna stod still och tittade på när skottet kom.
En mardrömsstart givetvis, men efter det spelade Libk upp sig och hade väl så många målchanser. Utan utdelning.
I mellanperioden gick Mora fram till 0–3 och avgjorde sen de sista 20 minuterna.
En av de som gjorde sin SSL-debut var 22-åriga Frida Lundberg. Hon tog samma väg till Libk som Amanda Boström, från IKSU Ungdom i allsvenskan.
– Det är väl kul att ha gjort debut i högsta serien, men blir inte lika roligt när man förlorar med 0–6. I övrigt tycker jag inte att det var så speciellt, jag tänker inte så mycket på vem det är jag möter nere i sarghörnet, vad det står för namn på tröjorna. Jag försöker bara vinna alla närkamper och vill att vi som lag ska vinna matcherna.
Hennes spelstil, om man ska beskriva den i korthet, är tuff. Hon bad verkligen inte om ursäkt för att hon numera spelar i Superligan.
– Det är så jag spelar. Jag gillar när det smäller lite och vill vinna bollen varje gång jag får chansen.
Att hon tog beslutet att flytta 80 mil söderut, från Umeå, förklarar hon så här:
– Jag fick aldrig riktigt chansen i IKSU, det var stor konkurrens i truppen. Jag kände att jag ville ta nästa kliv och då passade Linköping mig bra. Jag vill utvecklas som spelare efter en hel del skador och det känns verkligen bra att vara här.