– Jag tror att jag får en chans, säger Linköpingsbacken.
I augusti 2013 kom smällen. På en försäsongsturneringen i Kungshamn vek sig högerknäet i en närkamp. Korsbandet gick av och hela säsongen förstörd.
Nu, tio månader senare, är Anton Karlsson tillbaka på innebandyplan.
– Det ska bli jäkligt kul att komma igång. Det har gått bra, tycker jag ändå. I början var det ganska jobbigt och frustrerande. Speciellt när det inte gick så bra för laget, då var det tufft och man ville bara gå in och köra på, säger Anton Karlsson.
Det fanns personer runtom laget som hoppades på, och pushade för, att han skulle kunna göra comeback redan under våren.
Men det var aldrig aktuellt.
Istället har "Kakan" kört stenhårt tillsammans med sjukgymnasten Marcus Egelstig.
Anton, som är murare civilt, blev sjukskriven sex månader efter operationen och bortsett den första tiden då det enbart var soffläge som gällde körde han två pass om dagen – fem dagar i veckan.
– Jag har aldrig känt mig så svag som ett tag där i början. Helt sjukt. Jag kunde knappt lyfta benet. Men "Mackan" (Egelstig) har varit med mig hela tiden och peppat. Jag har mycket honom att tacka för att det gått så bra.
Anton Karlsson är en av superligans tuffaste spelare och av innebandyvärldens bästa defensiva backar.
Och det lär inte vara en svagare nummer fyra som Linköping ställer på banan i höst.
Matchvikten ligger för tillfället några kilo under hundra.
– Det har blivit mycket styrketräning och jag låg på ganska bra vikter där ett tag. Men nu har det blivit lite lugnare och man har börjat springa mer. Och kondisen behöver bli bättre, den är inget vidare kan jag lova, säger han och garvar.
Men det är inte bara fysiken som har vässats under skadeperioden.
Tiden vid sidan av, i ett lag som upplevde sin tyngsta säsong hittills i högsta ligan, har gett andra insikter.
– Jag tror faktiskt att jag kommer att vara lugnare som spelare. Min spelstil kommer jag att behålla, men jag kommer nog inte att gapa så mycket på lagkamrater och så. Det har man märkt när man varit på sidan av, hur mycket det skriks på varandra och hur det drar ner laget i skiten.
Hur menar du?
– Jag och "Marre" (storebror Martin Karlsson) har väl varit några som impulsivt gapat och skrikit. Man ser direkt hur, speciellt de unga, sjunker i självförtroende när det händer. Det är verkligen något som jag kommer att ta med mig in i den här säsongen.
Säsongen, ja.
Innan skadan var 23-åringen en given landslagsman som tog VM-guld 2012.
I december väntar ett nytt världsmästerskap – i Göteborg.
Trots skadefrånvaron hoppas Anton Karlsson ta en plats i den svenska truppen.
– Vi får väl se till nästa läger i augusti om jag får ett samtal. Han (förbundskapten Jan-Erik Vaara) har ringt några gånger och kollat läget. Det låter som att jag kommer få en chans i alla fall och det har varit mitt mål när jag skadade mig att vara i full form till VM, säger Karlsson bestämt.
Men innan VM är det en lång försäsong och en spännande höst hemma i Linköping.
Trots tunga tapp i målvakten Henrik Qvist och Marcus "56" Johansson är Anton Karlsson mycket nöjd med hur truppen har fyllts på.
Att Linköping IBK ska missa slutspel igen är inget Anton Karlsson vill vara med om.
– Det känns jäkligt bra, faktiskt. Förhoppningsvis kan vi vara med och slåss om platserna däruppe, säger han.