Men så blev det inte. Feststämningen i Sporthallen pyste ut, rejält.
Samma publiktryck, och samma intensitet som varit den här serien, fanns inte där.
Libk förlorade med 3–4 och långa stunder var det en märkligt tyst stämning bland de 1873 åskådarna i Sporthallen. Kanske handlade det om att Libk gjorde sin mest anonyma match i den här kvartsfinalserien. Storvreta hade full kontroll på matchen från början till slut och det märktes på publiken. Det doftade aldrig match sju.
Vad det lär snackas om allra mest om? Inte matchen. Istället lär blickar riktas mot det till synes korta stryptaget som Oskar Hovlund delade ut på en Storvreta-spelare i början av matchen. Situationen renderade två minuters utvisning, men det lär kunna bli andra gången den här serien som en Linköpingsprofil stängs av för ett stryptag.
I så fall är det högst beklämmande, kanske rentutav pinsamt. För att gå vidare, och slå ut en storfavorit i ett slutspel, krävs att man spelar på gränsen. I två matcher har Libk verkligen hittat det perfekta sättet att gå under huden på Storvreta. I fyra matcher har man inte gjort det och vid två tillfällen har man nu alltså gått långt över gränsen.
Kvartsfinalserien mellan Linköping och Storvreta har varit ett härligt innebandydrama – men det hade varit så mycket bättre utan de där stryptagen. Tack för showen och dramat Linköping, men ni får inte hålla på så.