Simon Palmén sätter sig ner på en av stolarna i Linköpings sporthall efter sin första träning med laget. Han tittar ut över hallen där Libk-spelarna droppar av en efter en från träningen. Det är tydligt varför han valt att snart ta flyttlasset till Linköping. Han vill spela slutspelsmatcher och vinna SM-guld igen.
– Utmaningen här blir större. Det är klart att det på ett sätt vore roligare att vinna med ett lag som inte har vunnit än, säger han.
Hans egen innebandykarriär började i Örebrolaget Lillån, fortsatte till Warberg, vidare till Falun och nu sist har han en säsong med Örebro bakom sig. På en säsong gick han från att fira ett SM-guld med Falun till att kämpa för överlevnaden i SSL med Örebro.
– Om man jämför matcherna mellan Falun och Örebro så var matcherna i grundserien värda mycket mer med Örebro. Hos Falun var det mer en lång sträcka fram till slutspelet med matcher som egentligen inte betydde någonting. På ett sätt var det fler roliga matcher med Örebro, men det finns en tjusning med båda delarna, säger Palmén och fortsätter:
– Målet med Falun var att vinna guldet och det gjorde vi – då blir glädjen enorm. Samtidigt var det såklart en riktig lättnad att hålla sig kvar med Örebro, men man är ju inte glad över att serien tar slut efter 32 omgångar. Några spelare firade lite men jag kände inte att det var något att fira trots att vi klarade vårt mål.
Två säsonger med två helt olika karaktär har gått förbi. Men än har han inte fått vinna SM-guld med ett lag som aldrig vunnit tidigare.
– När jag kom till Falun hade de vunnit massor redan. Jag kan inte säga att det fanns någon mättnad. . .de ville såklart vinna igen. Men eftersom de hade vunnit tidigare fanns det en känsla att folk kanske inte tyckte att jag var den som gjorde så mycket för guldet. Ett guld är ju alltid ett guld, men i Libk skulle ett SM-guld betyda mycket mer eftersom det är första gången, säger Palmén.
Du har mött Libk den här säsongen, vilken spelare tycker du har varit jobbigast att möta?
– Som offensiv spelare är det alltid backarna som är tuffast att möta. Anton Karlsson är inte någon liten kille direkt så det var inte alltid jättekul att möta honom i ett hörn, säger Palmén och skrattar till.
Innan serien börjar har Palmén dock fler uppgifter än att tampas i sarghörnen med Anton Karlsson på träningarna. Bruttotruppen inför VM åker till Bosön den 24:e maj och från Linköping är det han och Oskar Hovlund som är uttagna.
– Det är jättekul. Det är också en anledning till att jag valde bort Örebro. Förbundskaptenen pratade om att det är viktigt att spela tuffa matcher där det gäller något och då är ett slutspel där man ska vara. Nu har man en liten chans att ta sig till VM och det är något jag strävat efter.
Vad tror du om dina chanser att bli uttagen till VM?
– Det är klart att det finns spelare som är givna i landslaget men sedan finns det några platser som är lite mer öppna. Jag tror att det kommer handla om hur man presterar på landslagslägren men även hur säsongen börjar. Det gäller att göra ett par riktigt bra första månader och visa att man ska vara med. Det blir tufft. . . men jag hoppas.
Vad har du för styrkor och svagheter?
– Mina styrkor är min teknik och spelförståelse. Man försöker alltid bli bättre på sina svagheter och det känns dumt att säga att det är en svaghet när det är något man hela tiden utvecklas i. Sedan har det med spelstil att göra. Min fysik är inte som Anton Karlssons men jag tror inte att jag hade mått bra av att ha hans fysik. På ett sätt är det en styrka att vara kvick och smidig också.