– Det var kul att vinna med Falun, men samtidigt kändes det liksom inte "på riktigt". Jag spelade väldigt lite i slutspelet och ingenting alls i finalen. Nu vill jag vara en ledande spelare i ett vinnande lag.
Det första man slås av när man träffar Nicola är hans stabila svenska. Han behöver inte leta särskilt länge efter orden, även om han ibland tar till en engelsk fras.
Och det mest slående är att han lärt sig allt det han kan helt själv.
– Jag köpte en bok för nybörjare, svenska A1 och A2. Sen är inte svenska så svårt egentligen, om man pratar tyska. Det är mycket som är lika mellan språken och vill man verkligen lära sig svenska så går det ganska fort då.
Tillbaka till innebandyn. Inför säsongen föll han för locktonerna från Libk och tränaren Johan Astbrant. De har haft kontakt under flera år men förut har det inte passat.
– Jag har börjat studera till grundsskollärare och i det här skedet gick det att lösa med att jag pluggar på universitetet här. Då kände jag att det var rätt tid att ta utmaningen.
I Schweiz har han varit den ledande spelaren i topplaget Wiler-Ersigen under flera säsonger. Nu vill han bli det också i Linköping. Och i Superligan.
För han lämnade Falun med en lite bitter eftersmak, trots SM-guldet.
– Inför det slutspelet hade vi en diskussion och de ville att jag skulle stanna kvar, men jag sa nej för jag ville hem för att starta mina studier. Efter det mötet fick jag bara spela sporadiskt i fjärdefemman och inget i finalen. Även om det är kul att vinna ett guld, så blev det inte på samma sätt när man inte var delaktig på planen.
– Nu vill jag visa att jag kan vara en ledande spelare i SSL och jag tror verkligen att vi kan vinna guld. På papperet har vi ett tillräckligt bra lag.
Än har inte laget fått det där riktiga testet, då flera spelare varit skadade och man inte kunnat spela med det tänkta laget på försäsongen. Själv har Nicola inte spelat match sen den 23 augusti då han ådrog sig en hjärnskakning i mötet med Kalmarsund.
– Det var min fjärde hjärnskakning, därför har vi tagit det lite lugnare. Annars har kroppen känts väldigt bra och det har varit konstigt att inte få spela när man känt sig så pigg.
Det sägs att du är bäst tränad i laget, att du är i topp på alla tester?
– Nja, det vet jag inte. Vem har sagt det?
Johan Astbrant, tränaren, sa det i en intervju.
– Jaha, men jag vet inte. Jag har inte fått några resultat från det. Och egentligen spelar det ingen roll om du har bra fysik om du inte har hela paketet. Man klarar inte att vara en ledande spelare i SSL bara på att vara bra tränad. Och jag vill göra avtryck när jag är här.
Du sätter hög press på dig själv?
– Jo, men jag gillar det. Jag tror att det är nödvändigt om du ska klara av att utvecklas.
På tal om att utvecklas. Innan Nicola hamnade i Sverige utbildade han sig till snickare och jobbade som det under tre år. Men nu har han alltså bytt bana i livet.
– Jag kände att det inte är helt optimalt att ha ett fysiskt jobb om man vill så mycket med innebandyn som jag vill. Det här blir mycket bättre.
När vi ber honom beskriva skillnaderna mellan schweizare och svenskar så kommer svaret snabbt.
– Jag tycker att folk är mer öppna här, mer hjälpsamma. Man får alltid hjälp på en gång i till exempel mataffären.
Men han tror ändå inte att han kommer vara kvar i Sverige länge.
– Jag tycker om Schweiz för mycket för det, säger han och ler.