I spåren av Coronaviruset har förbundet beslutat att pausa ligan både på dam- och herrsidan. Senast om en dryg vecka ska det komma ett nytt besked, om slutspelet ska avgöras med matcher mot Storvreta i kvartsfinalen för Libk, eller om säsongen ska ställas in.
Om det blir det senare betyder det att Robin Laakso avslutar en sex säsonger lång karriär på högsta nivå och lägger undan målvaktshjälmen.
Och det blev ett ganska abrupt slut, när han blev utbytt efter att ha släppt in 0-4 i en match som gästerna Kalmarsund ägde totalt och vann med 8-2.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Det var svårt att se det här som en SSL-match överhuvudtaget, att ta matchen på nån slags allvar.
Hans åsikt om vad som ska hända framöver är solklar.
– Det skulle kännas oerhört konstigt om vi spelar vidare när alla andra idrotter väljer att ställa in. Och jag har svårt att se att vi skulle spela slutspel utan publik. Det gynnar absolut inte nån, finns inget värde i det överhuvudtaget. Det blir bara kostnader för alla lag och det är välkänt att det finns klubbar i den här ligan som redan har det tufft ekonomiskt.
Han fortsätter:
– Sen vill man ju självklart spela ett slutspel, det är ju det man tränat för hela säsongen. Men då ska det vara på rätt premisser och med rätt spelare i trupperna. Det finns ju bland annat förslag om att spela slutspelet i sommar eller i höst men då kan ju ett antal spelare både slutat eller bytt till andra klubbar.
Ett antiklimax att sluta så här, om det nu blir så?
– Hela situationen är ju surrealistisk måste jag säga. Det är svårt att förhålla sig till det sportsliga när så mycket saker händer runt omkring.
Om du ser tillbaka på karriären, vad minns du mest?
– Det är självklart SM-finalen 2016, mot Storvreta i Tele 2 arena. Vägen fram till första finalen var givetvis också en upplevelse när jag bland annat fick komma in mot Helsingborg i semifinalen och vi vann på straffar. Men då spelade jag inte finalen, det gjorde jag andra året och att spela inför 18 000 åskådare är svårslaget.
Vad ska du göra nu?
– Jag flyttar hem till Köping med familjen och ska först och främst landa lite i den nya tillvaron. Sen tänker jag nog hålla igång på något sätt, men då på mycket lägre nivå och kanske med klubban i handen. Jag har svårt att se mig själv stå i målet i en lägre division och jag har absolut ingen motivation att hitta nåt SSL-kontrakt i nån annan klubb närmare Köping.