– Vilken förlust som var värst? Absolut den andra. Då var vi verkligen i finalen för att vinna, den känslan hade vi inte i den första finalen. Då var vi mer nöjda med att ha gått till final och få spela en häftig match i Globen. Det var väldigt mycket runt omkring som ingen hade varit med om tidigare, som tog fokus från själva matchen.
I dag är det några år sedan Anton Karlsson tvingades avsluta sin aktiva karriär när ena knäet sa ifrån. Han säger att han inte tänker på SM-finalerna varje dag, men att det dyker upp då och då.
– Visst kan man känna sig lite bitter ibland över att man inte fick det där SM-guldet, det ska jag erkänna.
Vägen till den första finalen gick via utklassning med 4-0 i matcher mot Warberg i kvartsfinalen. Sen väntade en holmgång mot Helsingborg där tre av de fyra första semifinalerna gick till förlängning. Libk vann två av dem och kunde slå in matchbollen efter 8-3 inför 1 883 galna åskådare i en stekhet sporthall.
Lagets första SM-final var ett faktum och på planen syntes bröderna Martin och Anton Karlsson gråta en skvätt när de kramade om varandra.
– Det var oerhört speciellt. Jag visste ju hur mycket det skulle betyda för honom att få spela en final, hur tufft det skulle vara för honom att stå vid sidan om.
Martin Karlsson hade ådragit sig en svårare fotskada under säsongen och var inte tillbaka efter den. Han var senare med i laguppställningen och på uppvärmningen inför finalen, men spelade aldrig.
– Så samtidigt som vi i sporthallen jublade över att vara klara för final så var det en jobbig känsla att veta att han inte skulle få spela den. Där och då kände jag att jag skulle kunna byta plats med honom och ta över hans skada. Man vet ju inte hur många gånger man får spela den här typen av matcher och jag hade ju ändå spelat VM-final tidigare.
I finalen väntade storfavoriterna Falun. Det stod 1-1 efter den första perioden, Mikael Karlsson satte 2-1 till Libk och sen hade Tobias Gustafsson ett friläge till att göra 3-1 i slutet av andra perioden men fick inte in bollen. Istället vände spelet och i nästa anfall, nio sekunder senare, kvitterade Falun till 2-2.
I tredje perioden vek Libk ner sig och Falun avgjorde med fyra raka mål på drygt sex minuter.
– På något kändes det hela tiden som att Falun hade en växel till att lägga in. Om man ska vara ärlig så hade vi haft rätt mycket tur i de två första perioderna som gjorde att vi var med i matchen. De hade skapat betydligt fler lägen men missat dem. Men i tredje perioden räckte vi inte alls till och det var inget att säga om att Falun vann.
Ett år senare var det dags igen. Libk slog ut Pixbo med 4-1 i matcher i kvartsfinalen och kunde även denna gång säkra finalplatsen hemma i sporthallen då man inför 2 042 åskådare vann den sjätte matchen mot Dalen med 8-4.
Storvreta hade tvingats till sju matcher mot Falun i vad som många beskrev som den "moraliska finalen". Storvreta vann den sjunde matchen med 6-4 på bortaplan och slog ut de regerande mästarna.
Finalen fick flytta till Tele 2 arena när Globen var upptagen av Eurovision Song Contest och då passade man på att slå världsrekord för en innebandymatch. Drygt 18 000 åskådare hade letat sig till arenan och stämningen var magisk.
För Libk-fansen började det dock trögt då Storvreta gjorde både 1-0 och 2-0.
Matej Jendrisak reducerade, Storvreta satte 3-1 innan Libk med två mål kunde göra matchen helt jämn till 3-3.
I den sista periodens öppning gjorde Martin "Marre" Karlsson 4-3 och fullbordade vändningen. I det läget var han den stora matchhjälten i sin första final och firade målet med att hoppa över sargen och springa fram till den stora svarta Linköpingsklacken för att få dem att skrika ännu högre och lyfta laget ännu mer.
Men det var då som domaren Glenn Boström klev in i handlingen. Efter en närkamp på mittplan mellan Matej Jendrisak och Storvretas Rasmus Sundstedt, en närkamp som man säkert såg 100 gånger i matchen, valde Glenn Boström att höja handen för utvisning.
På den utvisningen kvitterade Storvreta till 4-4 efter bara tio sekunder och fick momentum i matchen igen. Det tog bara drygt två minuter till, sen kom också det som skulle visa sig vara segermålet till 5-4.
Anton Karlsson:
– Farsan är fortfarande galen över den där utvisningen. Den kändes oerhört tuff att få i det läget.
Ingen vet förstås vad som hade hänt om Libk hade fått ha kvar alla spelare på planen, det kanske hade blivit förlust ändå.
– Nja, min känsla är att vi hade kunnat hålla undan. Vi hade verkligen fått Storvreta i gungning och det var vi som förde spelet. Det går inte att tänka om och men efter en match, men så här efteråt så känns det som att den utvisningen blev väldigt avgörande.
Anton säger att det lag Libk hade i finalen 2016 var det bästa klubben haft.
– Det laget var komplett, med tre riktigt bra femmor. Vi hade hela tiden haft en bra stomme, men till den här säsongen fått in spetsspelare som kunde avgöra matcher, som Christian Mattsson. Flera andra, som Tobias Gustafsson, Gustav Fritzell och Matej Jendrisak, var riktigt bra i slutspelet. Jag skulle vilja påstå att Libk aldrig kommer få ihop ett så bra lag igen, om man inte börjar värva storstjärnor.
Efter den andra finalförlusten försvann flera spelare. Tobias Gustafsson var en av dem. Han blev landslagsspelare under tiden i Linköping och rankas idag som en av världens bästa backar. Han spelar idag i Storvreta och vann guld både 2018 och 2019.
Han håller med i mycket av det Anton Karlsson säger.
– Matchen mot Falun var första gången som många av oss spelade en final och var speciell av bara den anledningen. Jag kommer ihåg att det var mycket runt omkring som störde och tog mycket energi. När man bara spelat inför 2 000 åskådare tidigare var det en omställning att gå in i ett fullsatt Globen och jag tror inte vi var mentalt förberedda på vad som väntade. Vi gjorde två bra perioder men när de tog ledningen i sista var vi inte tillräckligt starka för att komma tillbaka.
Han fortsätter:
– Finalen mot Storvreta var annorlunda. Vi var mer redo för att vinna då. Vi spelade bra, men när de tog ledningen i slutet av tredje perioden var vi återigen inte tillräckligt starka för att komma tillbaka. Det jag upplever saknades var modet att våga spela ut när de gällde som mest. Det är det som är det svåra, att när man har som mest att förlora våga göra den där finten, slå en avgörande passning eller ta skottet.