– Vi bildade IBK Succé 1984 och fick inga tider i Linköping de första åren. Vi fick spela hemma i Mjölby och Motala. Det är sånt som vi gamla dinosaurier kan resonera kring, minns Nilsson.
Med tiden kom Succé in i mindre hallar i Linköping, som Ånestadhallen och Lambohovshallen, men det dröjde ända till 1992 innan första matchen spelades i Linköpings sporthall där Succé ibland tränade i källaren. Det var premiären i riksserien mot Sjöstads IF.
Det var ett gäng fotbollsgrabbar som bildade IBK Succé, Urban Nilsson ihop med Stefan Fredriksson, Stefan Schäder, Jens Bernholtz och några till.
Hur kom ni på namnet?
– Det var nåt bowlinglag som hette Zuccezz eller nåt, med z. Det härmade vi.
IBK Succé är en klassiker som gick i bräschen i Linköpingsidrotten, och etablerade innebandyn som en elitidrott i stan. Damlag och herrlag var uppe fyra säsonger var i högsta serien.
– Vi gick upp tre gånger, det är avancemangen man minns, säger "Ubbe" och nämner Jakob Olofsson-Adelin, som bor i Jönköping i dag, som fostrades i Succé och som kom med i världslaget efter VM i Oslo 2000, som den bäste han tränat.
– Anna Forsman var en duktig målvakt i Succé också. Men egentligen finns det bara en, Raymond Evensen som jag hade i norska Fjärdingby.
Urban Nilsson var inte rädd för att dra vidare på nya äventyr efter alla år han ledde Succé. Lettlands landslag basade han för i sex år och han drog iväg på en rad uppdrag i Norge. Bland annat förde han Fjärdingby till två mästerskapsguld.
Vilken är den bästa match du varit med i?
– Champions league-slutspelet i Helsingfors, när vi med Fjärdingby spelade 6–6 mot Varberg och hade stolpskott med två sekunder kvar. Vi kom sjua i turneringen.
Värsta minnet?
– När jag som åskådare fick se Succé ramla ur förbundsserien 2002.
Urban Nilsson har alltid haft en nära kontakt med sitt IBK Succé, även om han inte alltid haft någon roll i klubben. Men han gjorde comeback 2015, efter att inte varit med i Succé på 15 år och efter att inte ha gjort något alls i innebandyn sedan han lämnade Norge 2009.
– Jag hade bestämt mig för att sluta för gott. Jag var mätt. Men så fick jag se Tom Alandhs dokumentär om Tord Grip i Kosovo och tänkte att så gammal är jag ändå inte.
Urban Nilsson är inspirerad igen. Han tog sig an Succé som tränare 2015, han fortsatte i Vingen i Skärblacka och ska nu ta ytterligare ett kliv till Småland och Antvarden i Överum. Han blir tränare i division 3, kombinerat med att fortsätta som sportchef för Succé som satsar uppåt i division 2.
– När lagen inte är i samma serie så tycker jag att det fungerar, säger han.
Hur är du som tränare i dag?
– Exakt som förr. Det handlar om att vara bäst när det gäller och få ut det bästa av laget. Det är coachningen under seriematcher och kval som jag brinner för.
Vilken är din innebandyfilosofi?
– Jag vill spela offensivt, man ska bli glad av att se oss. Som finska innebandylandslaget eller svenska hockeylandslaget. Det ska handla om glädje och att våga. Dagens innebandy har blivit lite defensiv, ungefär som handboll. Lagen väntar på varandra och mittzonsspelet har försvunnit lite.
Stämmer det att Succé till den första östgötaserien var enda laget att köpa sig fri från att utbilda domare?
– Det kan stämma, men å andra sidan är Johan Råsbrink och Thomas Nystrand Succéprodukter, bra kompensation.
Vem var hemliga sponsorn när sammanslagningen mellan KFUM och Succé sprack 1996?
– Det var i så fall vi själva. Tre privatpersoner gick in och räddade klubben två gånger.
Hur fick Succé sitt "monopol" på Bingolotter i Linköping?
– Vi var först, då blev vi störst. Vi lade ut i kiosker runt om i stan. Det gick ett tag, men det förbjöds sen att sälja så.
Vem var bäst av dig och Jörgen Dunberg i HBK:s 65:or?
– Haha. Du har läst på. Vi var alltid osams om det där, vem som var bäst. Men han hade ju sin snabbhet och gjorde fem år i allsvenskan, fyra i Örebro SK. Jag spelade i sexan så under galgen så får jag väl erkänna att han var bättre. Jörgen flyttar förresten tillbaka till Linköping nästa vecka, det är kul att han kommer hem.
Vad drömmer du om i dag?
– Jag ska uppåt igen som tränare. Vill hålla på nationellt, gärna med Succé om vi kan ta oss tillbaka. Sedan skulle jag vilja träna ryska herrlandslaget. Jag är fascinerad av landet och kulturen i Ryssland. Det skulle vara en utmaning, säger Urban Nilsson.