Det får inte vara för mycket ansjovis i Janssons frestelse, tycker Libks Philip Fox.
Ärligt, hur mycket kan du säga om den svenska björnen? (Sporten fick ett lurigt tips om att Philip Fox var en stor björnentusiast inför intervjun. Något som visade sig vara felaktigt.)
– Jag kan faktiskt ingenting. Jag hörde att Oskar Seth lurat i er att jag var en björnexpert, men jag har noll koll. Jag har varit på Kolmården. Det är rätt kul att kolla på björnarna där, men det är elefanterna som är coolast.
Vad är det värsta på julbordet?
– Det är väl om det blir för mycket ansjovis i Janssons frestelse. Mamma lagar egen mat, så då gör hon egen. Då är den god, men ibland har man kommit till diverse julbord där det kunde vara mer ansjovis än potatis. Det var inte så kul, säger Fox.
Har ni julbord med laget?
– Nej, men vi hade faktiskt en gammal materialare som kom ned och bjöd på tomtegröt efter träningen. Jag är inte van med att få något att käka efter träning, men här i Linköping får vi "Lingongrova" och rostmackor med diverse pålägg efteråt. Jag är svag för det brödet. Jag tycker det är riktigt lyxigt att rosta mackor och snacka skit med polarna. Det är fantastiskt.
Ett vildsint vildsvin kunde ha satt Philip Fox i en otäck situation.
Har du någon nära-döden-upplevelse?
– Jag har faktiskt en på riktigt. Jag och familjen var i Amazonas när jag var tio år. Vi var ute på en guidad tur i djungeln och råkade hamna mellan en vildsvinssugga och kultingarna. Jag fattade ingenting, men guiden berättade att om suggan hade sett oss och trott att vi ville göra hennes barn illa, då hade det varit livsfarligt, säger Fox.
Istället sprang suggan iväg och familjen Fox klarade sig helskinnade.
– Jag fattade inte allvaret i det då. Jag trodde att vi skulle vara tysta för att inte suggan skulle se oss och springa iväg. Vi var små barn, så guiden ville inte skrämma upp oss i onödan. Då hade vi ju börjat gråta och blivit rädda på riktigt. Hade det gått illa där så hade det varit kört.
Philip Fox minns den otäcka upplevelsen i Amazonas.
Hur många klassiska kompositörer kan du?
– Det är väl Mozart. Det är väl där det tar stopp. Annars lyssnar jag mest på svensk rap.
Mozart. Den enda klassiska kompositören som Libks Philip Fox vet om.
Vad tycker du om musiken i Sporthallen?
– Haha. Det är väldigt högt och lågt. Ibland är det Justin Bieber. Ibland är det en rockdänga. Det är ingenting jag själv hade valt om man säger så.
Philip Fox jublar efter ett av sina mål för Linköping IBK. På lördag möter man Warberg på bortaplan.
Vilken regel vill du helst ändra i innebandy?
– Nu är det att vi måste sitta ner på bänken hela matchen. Den är helt bedrövlig. Sen tycker jag att det ska få vara mer snack mellan spelarna. Det borde få vara hetsigare på planen. Det ska inte tonas ned så mycket. Idrott är känslor och just nu så känns det som att domarna försöker döda känslorna.
"Kul att spela. Det var först under gymnasietiden som jag började spela. Sen blev det när jag flyttade till Växjö blev det ett sätt att ha kontakt med polarna", säger Fox som allt som oftast spelar TV-spelet Fortnite.
Vad krävs för att du ska snagga dig?
– Det är mycket. För 50 000 kronor hade jag kanske gjort det. Håret är viktigt för mig. Det var lite jobbigt när jag flyttade till Växjö, eftersom det var ett problem med att hitta en bra frisör i början, men till slut löste det sig.
Bra eller dåligt med förbudet av Zorro-straffar?
– Jag tycker att förbudet är jättebra i grunden, men regeln är klumpigt skriven. Den förbjuder egentligen ingenting. Det enda den säger är att man inte får dra bollen fram och tillbaka en massa gånger. Det hade räckt med att skriva att man inte får "zorra".
Vet du hur man gör upp en eld i skogen?
– Med rätt verktyg löser jag det. Får jag en tändare och torr ved så grejar jag det. Vi gjorde en överlevnadsgrej med Växjö. Då fick vi bara tändstål och jag hade ingen chans. Det var omöjligt. Jag var inte ens nära.
Philip Fox är från Ekängen men bor nu i Vasastan i Linköping. "Skönt att ha nära till mamma och pappa", säger han om flytten tillbaka efter innebandyäventyret i Växjö.