Fem U 19-landskamper och fyra mål.
22 matcher i SSL med Libk, för två säsonger sen. Inget mål, men två assist.
18 år gammal sågs Oliver Liedberg som en supertalang och vägen låg utstakad.
Men karriären tog en annan vändning.
– Av olika anledningar tappade jag sugen och tyckte inte att det var så kul med innebandy att jag var beredd att lägga ner den tiden som krävs för spel på högsta nivå. Då hade jag nog behövt få mer speltid, jag hade tröttnat på alla långa bussresor och knappt få spela.
Han tog en chans i allsvenskan med Onyx i Nyköping men kände redan efter ett halvår att det inte heller var rätt.
– Långa resor till Nyköping, mörkt och dåligt väder och två timmar i bilen åt vardera håll. Nä, det var inte värt det.
Istället vände Oliver förra säsongen hem till moderklubben Bergs IK och gjorde då otroliga 67 poäng på 17 matcher. Det blir ett snitt på nästan fyra poäng per match.
– Nu är det kul med innebandy igen. Många av de kompisar man spelat ihop med sen man var liten är där och jag får spela med Sebastian Hagberg som jag känt hela livet.
Han berättar att anbud från både allsvenskan och SSL funnits, men att inget lockat honom.
– Inte nu. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu trivs jag väldigt bra med den plats jag är på.
Det finns säkert de som tycker att du gav upp för lätt, att du slängde bort din talang?
– Då får de tycka det. Jag bryr mig inte. Jag spelar innebandy för att det är roligt och just nu känner jag inte att det är värt att lägga ner så mycket tid som krävs för att spela högre upp. Det finns så mycket mer saker man kan göra under den tid jag får över nu.
Nu är laget nykomlingar i division 1 och kraven på alla i laget blir större.
– Förra säsongen blev det mer att man kunde lattja sig igenom träningarna, nivån på tvåan är inte riktigt bra. Det är stor skillnad nu, det märks att allt höjts en nivå och jag tror verkligen att vi ska kunna göra avtryck även i den här serien.
Oliver ser fram emot många matcher med derbykaraktär.
– Jag hoppas att publiken får komma tillbaka under säsongen så att det blir de här innebandyfesterna som alla vill ha. Jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi spelade sista matchen i våras och gick upp, inför en fullsatt sporthall i Ljungsbro med alla ungdomslag på plats. Det var så häftigt.
På tal om hall ja, Berg har faktiskt fått dispens för att spela i sin hall i division 1. Egentligen är den för liten.
– Jag tror att det saknas en sargbit åt alla håll för att den ska hålla måtten. Men vi är vana vid det, så...
Passar det dig?
– Egentligen inte. Jag vill spela med mycket fart och ha lite mer ytor att springa på, men det funkar.
Han plockar ut mötena med Solfjäderstaden som de roligaste matcherna att spela.
– Det är sen gammalt att det finns någon speciell känsla mellan klubbarna, säger han.
Samtidigt tycker Oliver att fyra lag i samma serie egentligen är lite för mycket.
– Det skulle vara bra om något lag, förutom Åby i Norrköping, tar steget upp i allsvenskan och fyller igen glappet mellan ettan och SSL.
Kanske blir det Berg?
– Nja, inte i år. Det är att hoppas på för mycket. Men vi kommer att vinna många matcher, det är jag säker på.
När vi ber Oliver plocka ut den spelare i egna laget som motståndarna ska hålla ögonen på kommer svaret snabbt:
– Jacob Sigfridsson. Alla vet hur dominant han var i sin åldersgrupp och jag tycker inte att han har tappat nåt sen han fick spela i SSL.