Det har gått lite drygt en vecka sen Johan Astbrant lämnade Libk och David stod ensam kvar som tränare.
Vi sitter i lobbyn i det hotell där han ska tillbringa två nätter den här veckan, för träning och match. Det blev ett samtal om dåligt samvete, om en längtan som nu blir uppfylld och om att han tycker att innebandy saknar profiler.
Vi tar det med dåligt samvete först. David har sambo (snart fru, bröllop väntar i sommar) och två barn hemma i huset i Habo. En familj han är borta ifrån ganska mycket nu under säsong.
– Jag har dåligt samvete varje gång jag åker hemifrån. Det är ju inte synd om mig, för jag får göra det jag verkligen brinner för. Men man känner ju att man vill finnas där även för dem, hela tiden. Å andra sidan har min sambo sagt att det nog inte hade varit bra för någon om jag varit hemma jämt heller, säger han och ler.
Därför är han noga med att ta tillvara på tiden han är hemma.
– Vår 8-åriga dotter spelar både innebandy och fotboll och jag är tränare för båda. Hon tycker det är jättekul att jag är med och jag älskar det. Det är verkligen kvalitetstid.
Tillbaka till Libk. Han kom in som tränare under säsongen i fjol och fungerade direkt ihop med Johan Astbrant. Innan dess var han assisterande tränare en dryg säsong i Mullsjö.
– En dröm har hela tiden varit att få ta hand om ett lag själv och testa sina egna idéer fullt ut. Jag hade ett jättebra samarbete med Astbrant, absolut, men nu får jag stå längst fram och ta alla beslut. Det är väldigt inspirerande. Först tänkte jag lite att "oh shit, hur ska det här gå", men jag vande mig snart vid tanken och nu känns det väldigt motiverande.
Kommer de som tittar på matcherna via webben se stor skillnad?
– När det gäller själva spelet är det nog olika. En del kommer bara se små förändringar, andra kanske upplever de som stora. Men det blir en del positionsbyten och nya femmor. Jag vill ha tre femmor som kan spela ihop på match och träning för att få in en större trygghet.
– Sen har vi jobbat en hel del med försvarsspelet sen förra matchen, för att bli mer stabila och släppa in färre mål.
För att få bli elittränare i innebandy krävs inga formella utbildningar, som i exempelvis fotboll. Det ser David Gillek som en brist.
– Vi är långt efter många andra idrotter där, men jag vet att förbundet jobbar på det och tror att det är någonting på gång att presenteras efter nyår. En elitutbildning vore oerhört välkommet.
Så hur har du skapat din profil som tränare?
– Jag har haft många tränare under min karriär och nog plockat lite här och där. Jag tar mig många erfarenheter från tiden som spelare och försöker använda dem på bästa sätt. Sen har jag bra kontakt med Ulf Hallstensson som ledde Mullsjö tillsammans med mig och vi snackar lite då och då.
Nu väntar Växjö. Kan vi förvänta oss en het match, som det brukar bli?
– Jag tror tyvärr inte det. Växjö är inte samma lag som de varit och tappat en del tunga namn. Överhuvudtaget tycker jag att innebandyn idag saknar profiler som väcker känslor och är på väg att bli en sport där känslor inte finns med.
Du var ju själv en sån spelare?
– Absolut. Och jag triggades av det. Det fanns inget roligare att möta lag där man visste att det skulle bli heta känslor. Jag tror att vi måste tillbaka dit för att, den dag det tillåts publik igen, locka folk tillbaka till hallarna.
Som vanligt sänds matchen på corren.se med start 18.50.