Johan Astbrant, tränaren, tog av sig kepsen och torkade sig i pannan.
Hans tredje säsong som tränare gav inte en tredje final. Det tog stopp i kvartsfinalen och plötsligt är allt slut.
– Att komma in i omklädningsrummet och se 20 extremt besvikna spelare sitta knäpptysta - det gör rätt så ont faktiskt.
Han andades in och fortsatte:
– Vi har slitit så förbannat hårt den här säsongen, med en usel start som vi reste oss ifrån och fick ihop allt på slutet. Men det räckte ändå inte.
Han berättar att laget haft en treårsplan där det var meningen att den stora framgången skulle komma nu, i april.
– Det var nu vi skulle utmana på riktigt. Jag tycker att vi har en trupp som ska gå längre än så här och jag får ta på mig att vi inte fick ut max av laget i den här matchserien. Jag får analysera vad som gick fel, men med den här truppen måste jag lyckas få våra spelare att prestera bättre än de gjort.
Vad som händer med hans egen roll nu vet han inte.
– Det är egentligen inte min sak och bestämma om jag är rätt man att leda det här laget, det får sportgruppen svara på. Men det man kan säga är att det kommer bli en del renovering i truppen.
Johan Fredriksson, sportchefen, var tydlig med att man snarast ska ta diskussioner med de spelare som har utgående kontrakt. Han är också tydlig med att Johan Astbrant har föreningens förtroende att fortsätta leda laget.
– Det är ingen tvekan om det.
Den här matchen, inför ett kokande publikhav i Nyhemshallen, var jämn ända till början av tredje perioden. Då rasade Libk ihop under fem minuter, släppte in fyra mål från 3–3 till 3–7 och gav sig själva en hemsk uppförsbacke att ta sig an.
Men det var faktiskt nära att lyckas det också. Laget tog sig så nära som 7–8 med bara fem sekunder kvar och hade till och med två (!) bra lägen att kvittera innan slutsignalen gick.
Marcus Johansson, som gjorde ett mål den här kvällen, var på planen då.
– Det var ruskigt nära att både Matej (Jendrisak) och Ström (Jocke) kunde slå dit den. Men målvakten gjorde en bra räddning och Ström sköt utanför på returen. Så nära var det.
För hans egen del kan det ha varit sista matchen med gänget. Han skrev på ett ettårskontrakt inför den här säsongen och tvekar om framtiden.
– Jag har funderat en del självklart, men jag vet inte hur det blir. Det är en hel del pusselbitar som ska falla på plats om jag ska kunna fortsätta satsa på det här sättet.
– Samtidigt vill man inte sluta så här. Det här har varit den roligaste slutspelsserie jag lirat, mycket tack vare en fantastisk publik. Vi måste tacka dom för stödet. Synd att vi inte kunde ge tillbaka till dem.