6–2 stod det på tavlan när sista passningen slagits i Nyhemshallen. Det var klara siffror, men som Gustafsson sa:
– Vi ska tacka "Bea" (Libk:s målvakt) för att det förlusten inte blev ännu större.
Han stretchade ljumskarna och försökte hitta en förklaring till att det blev som det blev.
– De hade mer energi och mer fart och spelade egentligen ut oss de två sista perioderna. De hade ju hur många lägen som helst där det egentligen ska vara mål.
Han suckade och sa:
– Vi får ta det här och använda det som tändvätska till nästa match på söndag och ta revansch då. Det är bara sju matcher kvar innan slutspelet, man hinner inte älta såna här matcher utan det är bara att se fram emot nästa.
Mullsjö var starkare, rappare och piggare egentligen från första till sista tekningen. Det första målet kom efter nio minuter och frukten av ett stort spelövertag.
Libk kvitterade men Mullsjö tog ledningen igen och avgjorde sen med en smakstart i andra perioden via mål efter 36 sekunder.
Efter det såg Libk ännu trögare, tröttare och segare ut.
Johan Astbrant, tränaren:
– Vi mötte ett bra Mullsjö, det ska vi inte sticka under stolen med. Men samtidigt var vi inte där i dag och såna matcher kommer då och då under en säsong. Synd bara att den kom i dag när vi hade en möjlighet att gå förbi Mullsjö och blanda oss i striden bland de fyra i topp.
Han fortsatte:
– Men den här matchen var vi inte ens först på tredje bollarna och då blir det inte lätt att vinna. Den enda perioden som var godkänd är den första, men där släppte vi två mål som vi egentligen ska stoppa och då blir det uppförsbacke direkt. Efter det var det bara ett lag på planen.
Mullsjö spelade ett väldigt aggressivt spel på Libk:s backar, gav dem ingen tid alls att bygga upp anfall. Det var effektivt, Libk slog bort många passningar som hemmalaget kunde ta hand om och skapa lägen.
– De gjorde en fantastiskt bra match, absolut. Men det här sättet kommer de inte orka spela på i ett slutspel, med matchare varannan dag. Nu fick de träff på det den här matchen, men i bäst av sju finns det ingen möjlighet i världen att de kommer kunna spela på det här viset.
Tobias Gustafsson håller med:
– När de får utdelning på det spelet och får hugg på oss backar lyfts ju deras spelare ännu mer, då kan man i princip springa hur mycket som helst.
– Sen borde vi löst det bättre, vi spelade fast oss själva och satte varandra i skiten lite för ofta och hjälptes inte åt att ta oss ur det.