– Vi kan inte tänka så mycket på att vi nu måste vinna tre raka. Det handlar om att ta det match för match. Det vi kan påverka nu är att vinna nästa gång. Vi har satt oss själva i ett tufft läge och har en brant backe framför oss. Men det är inte omöjligt.
Så uttryckte sig Johan Astbrant, tränaren, efter 4–8-förlusten i Umeå på fredagskvällen.
Därmed är det klar fördel för Dalen i jakten på en semifinalplats. Med tre matchbollar för att avgöra.
Nu måste Libk ta tre raka vinster för att inte säsongen ska vara slut och det blir depp i stället för pepp. I det läget väljer Astbrant att minnas det som hände mot Mullsjö för ett par år sedan.
Även då 1–3-underläge, men Libk tog två raka segrar och pressade fram en sjunde och avgörande match. Visserligen blev det förlust där, men erfarenheten och vetskapen om att chansen trots allt finns kvar kan vara bra att ha med sig.
– Nu är livlinorna slut och det vet alla om, sa Johan Astbrant.
Fyra måls differens låter som en klar hemmaseger och var det också, även om inte skillnaden var så stor. Men släpper du in två mål i numerärt överläge på en halv minut är det svårt att vinna i innebandy.
Det är ingen nyhet.
Så när Libk fick chansen att komma tillbaka och kvittera till 3–3 i tredje perioden blev det i stället både 2–4 och 2–5 och därmed avgjort. Libk reducerade ett par gånger om (Felix Lanver och Simon Palmén) med utplockad målvakt i slutskedet, men det var för lite och för sent.
– Vi hade två stolpskott som de kontrade på. Surt. Det är små marginaler. På hemmaplan har vi varit bättre, så där är jag inte orolig. Men vi måste få några studsar med oss häruppe. Det är tre matcher kvar av den här serien, sa Palmén till sslplay.se.
Johan Astbrant var inne på ungefär samma linje efter en match som ständigt skiftade karaktär. Bra koll på läget i en period (och ledningsmål av Adam Zetterström), sämre och underläge efter snabb målexplosion i den andra – och så avgörande med baklängesmål med en man mer och en man mindre i den tredje.
– Vi gjorde ganska många bra saker nu också, men inte tillräckligt. Det är väl så att du får vad du förtjänar, sa Astbrant.
Hur tänker du då?
– Jag säger inte att vi inte jobbade hårt, men Dalen jobbade ännu hårdare och gjorde det där sista lilla extra. Det gjorde inte vi. Det är klyschor, men så var det.