Det blev en riktigt tung förlust för Libk den här trettondagen. 5-6 (1-0, 2-2, 2-4) slutade matchen inför 1 576 åskådare.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Det svider så förbannat när vi gör en så bra match i 55 minuter.
Tränaren David Gillek satt med huvudet i händerna utanför omklädningsrummet. När han fått andas ut en stund sa han:
– Jag behövde de där minuterna för att lugna ner mig. Det kan hända att man tappar en ledning i en match, men inte på det här sättet. Målen de får göra på slutet gör de på precis det sätt vi vet om att de är bra på. Om det studsar in slumpbollar via fötter är en sak, men när de får göra fyra rena mål på några minuter är det långt ifrån godkänt.
För det var ju så nära att sluta så mycket bättre. Med mindre än fem minuter kvar att spela ledde Libk med 5-2 och hade god koll på motståndarna.
Men i innebandy kan man aldrig vara säker på nåt. Framförallt inte mot ett så bra lag som Storvreta.
Mindre än fyra minuter senare hade nämligen hemmalaget vänt alltihop, gjort fyra raka mål där det sista, segermålet, kom från förre Libk-spelaren Tobias Gustafssons klubba.
Ridå.
– Vi gör fram tills dess en klockren bortamatch och är riktigt bra. Men det hjälper ju inte nu när vi inte får med oss några poäng. Jag trodde att förlusten mot Jönköping senast skulle vara den värsta, men den här ännu mer ont.
Gillek fortsatte:
– Det är svårt att klättra i tabellen när vi kastar bort sex poäng som vi gjort på två matcher nu.
Libk spelade annars väldigt disciplinerat och med stort tålamod. Ledningen med 1-0 efter den första perioden och 3-2 efter den andra behövde man inte be om ursäkt för, tvärtom hade man förutom målen flera frilägen som kunde, och borde, resulterat i större ledning.
Storvreta gjorde sina två första mål under, och precis efter, powerplay där man är ruskigt starka.
– I spelet fem mot fem hade vi bra koll på dem och släppte egentligen inte till något, menade Gillek.
I den tredje perioden fortsatte Libk att skapa lägen och efter två nya missade frilägen utökade Martin Karlsson till 4-2 och Olle Abrahamsson till 5-2.
Vad som hände sen vet ni ju redan.
Simon Palmén gjorde ett mål och var också rejält besviken efteråt.
– Jag tycker att vi slutade spela hela den tredje perioden och målen de fick göra på slutet var bara ett resultat av att vi gav dem möjligheten att komma tillbaka. Hade vi spelat som i de två första hade de aldrig kommit ikapp.