– När det där målet kommer ... ja, känslan är svår att beskriva, men det blir bara tomt, sa Libk-backen Oskar Hovlund och tittade ut mot Sporthallens golv där Storvretas spelare satt och log åt semifinalavancemanget samtidigt som de stretchade sina slutspelsslitna kroppar.
Efter sex minuters förlängningsspel i den femte kvartsfinalen vispade Uppsalagängets Albin Sjögren upp bollen i nättaket bakom Libk-målvakten Leo Torell Hagström och där och då tog säsongen slut för Linköpingslaget. Målet betydde 5– 4 för Strovreta i matchen och 4–1 i kvartsfinalserien.
– Det är ju inte här i kväll vi förlorar det här egentligen, utan det är i de två första matcherna där det inte ens behöver jobba för det. Efter det blev uppförsbacken alldeles för brant, sa Oskar Hovlund i ett försök till en snabb analys av slutspelssortin.
Backen fortsatte:
– Men jag är ändå stolt över grabbarna. Ingen kan säga att vi inte försökte, men i en matchserie över sju går det aldrig säga att det är marginaler som avgör eller att det bästa laget inte vinner. Storvreta är lite bättre än oss på allt. Vi hade behövt fler skitmål som i fredags för att störa dem mer.
Vad behövs för att ni ska ta de där sista stegen och vara med och tampas med de bästa?
– Svårt att säga nu, men vi får gräva ner ett tag och sedan analysera tillsammans vad vi måste göra. Grunden finns, det här är ett kanongäng, men vi måste lära oss av det här och inte göra samma misstag igen.