Den 22-åriga backen fick det där samtalet som alla idrottsmän drömmer om. Förbundskaptenen Mikael Hill meddelade att han ville ha med honom till turneringen i St Gallen, Schweiz om en vecka.
Det var inte första gången han blev landslagsuttagen. Men känslan är fortfarande speciell.
– Första gången man blev uttagen blev man extra glad men det är alltid roligt att bli uttagen. Jag vet att det finns så många bra svenska spelare så det är alltid stort att få representera Sverige.
Varför är du uttagen?
– De har gjort en generationsväxling efter VM senast när de förlorade. De vill ha in nya spelare och de tycker att min spelstil passar in i det de vill ha. Jag spelar med mycket fart och är en producerande back som vill göra många poäng och det vill de ha, säger Oskar Hovlund.
I landslaggsturneringen väntar dubbla möten mot Schweiz och Tjeckien. Därmed kommer Hovlund att möta sina nya lagkamrater, tjecken Josef Rypar och schweizarna Nicola Bischofberger och Deny Känzig.
– Det blir en annorlunda känsla att möta dem eftersom vi träffas varje dag här i klubblaget. Jag tycker att de alla tre ser jätteintressanta ut. Det är inte så lätt att komma till ett nytt lag och ett nytt land, det komer att ta lite tid men jag tror att det kommer att bli riktigt bra det här.
Under veckans träningar har Hovlund bildat backpar med just Josef Rypar. Mycket talar för att de spelar tillsammans mot Höllviken på lördag, en match som vi förstås sänder här på sajten. Precis som alla andra matcher med Libk i SSL den här säsongen.
– Det är lite svårt med språket. Han har lärt sig en del svenska men vi pratar mest engelska. Min engelska är inte så bra men han förstår nog, haha.
Hur är han som spelare?
– Han är en tränares dröm. Han kan spela både offensivt och defensivt och gillar att spela hårt. Det är kanske något som unga spelare måste lära sig: Om man vill komma någonstans måste man lära sig att spela fysiskt.
Premiären mot Mullsjö, borta (förlust 4-9) vill LIBK glömma snabbt. Oskar Hovlund beskriver insatsen som "osynlig".
– I första och andra perioden var vi helt osynliga. Jag kände inte igen någon i laget, utan alla var jättebleka. Vi var stressade och det kändes som att vi inte ville ha bollen. I tredje perioden vågade vi släppa loss och då blev det bättre.
På lördag väntar hemmapremiären för LIBK när man möter Höllviken.
Med ett koppel av landslagsspelare i laget.