Fråga mig inte hur de lyckats. Men på nåt sätt har Kalmarsund fått tillstånd (?) till att ta emot matgäster på sina hemmamatcher.
Gäster som sen satte sig på läktaren och bjöd på extra hög stämning den här första kvartsfinalen.
Kul för spelarna, visst.
Men rättvist? Självklart inte.
I Linköpings sporthall har det varit ekande tomt hela säsongen och man har tagit restriktionerna på allvar.
Så verkar man inte tänka i Kalmar. Eller är det så att reglerna är så luddiga att ingen vet vad som gäller?
Troligen.
Hur som helst, det är en annan fråga än själva matchen, men klart är att en hemmapublik lyfter det egna laget och kan sänka det andra. Det går inte att bortse ifrån.
Matchen då?
Ja, efter den första perioden var jag beredd att skriva att den här serien skulle stanna vid fyra matcher.
I den första perioden var det smärtsamt att se skillnaden i klass på planen, trots att Libk fick en kanonstart med mål efter bara 42 sekunder.
Men sen blev det inte mer.
Kalmarsund lekte istället innebandy i första perioden och rullade upp Libk-spelarna gång på gång till enkla mål förbi en totalt överspelad Andreas Blom.
Men något hände i paus. Spelarna tog tag i sig själva och lyfte sig rejält de 40 minuter som var kvar. Med lite flyt kunde man gjort matchen ännu jämnare än det nu blev och man var aldrig nära att komma ifatt.
Men på lördag är det ny match, med nya förutsättningar.
Men en sak är säkert. Libk måste vinna för att ha en chans att göra den här kvartsfinal serien jämn.