Men vägen är lång, riktigt lång.
– Hösten. Det är vad som gäller för Martin, säger sjukgymnasten Marcus Egelstig.
Vi träffade honom och Martin Karlsson på LHC Health Care. Det är knappt tre månader sen han bröt ena foten i en match, men redan är han uppe på ett löpband och springer.
Förklaringen heter AlterGAnti-GravityTreadmill. Ni ser den på bilden här ovan.
En slags uppblåsbar mojäng som gör att personens kroppsvikt sjunker dramatiskt och tillåter den som exempelvis är skadad att löpträna.
– I det här fallet sänker vi hans kroppsvikt till 50 procent, berättar Marcus Egelstig.
Komplicerad skada
Martin själv tillägger:
– Det blir som Bullas vikt, säger han och syftar på kedjekompisen Marcus "29" Johansson.
Det har bara gått lite drygt en vecka sen Martin för första gången kunde slänga kryckorna och belasta foten. Och redan nu är han igång med löpträningen.
– Det var första gången jag tyckt det var roligt att springa, säger Martin och ler.
Marcus Egelstig berättar att träningsupplägget är gjort för att han ska vara tillbaka när säsongen drar igång igen i höst. Tidigare än så går inte.
– Fotskadan var för komplicerad, säger han. Problemet var inte själva frakturen, hade det bara varit för den så hade han kanske kunnat spela i en eventuell final om en månad.
– Det stora problemet var skadorna på ligamenten, det tar betydligt längre tid för foten att bli tillräckligt stark och stabil när de var så illa åtgångna som de var i Martins fall.
Speciellt skydd
Så nu kommer träningen stegvis att höjas under våren och sommaren för att Martin ska vara helt återställd till nästa säsong.
– Träningsmässigt är jag inte alls orolig, det kommer vi att klara, säger Marcus Egelstig. Han kommer vara helt återställd i sin fot men säkert behöva spela med ett speciellt fotskydd för att höja stabiliteten ytterligare ett snäpp.
Martin kan annars se tillbaka på en period av knappt tre månader sen han skadade sig, i en match mot Pixbo på bortaplan. Månader där humöret svängt mer än en gång berättar han.
– Det första dygnet var oerhört jobbigt. Då var jag nästan kapabel till att såga av benet, säger han och ler snett. Hela den första veckan var egentligen väldigt tuff, med bland annat två operationer. Jag tappade sju kilo på sex dygn för jag mådde verkligen dåligt och hade ingen matlust alls.
Fem pass i veckan
Som tur var, säger han, var hans sambo mammaledig och kunde hjälpa till med det han inte klarade själv.
– Jag fixade inget i början. Jag kunde inte gå själv, jag kunde inte gå på toa själv, jag kunde inte klä på mig själv. Det var tufft.
Sen har det gått bättre.
– Jag har märkt små steg hela tiden och att få börja träna på gymmet var jätteskönt, samtidigt som det var hemskt att se hur mycket man tappade på så kort tid. Första passet var på 45 minuter och efteråt var jag tvungen att spy, jag var helt färdig.
Nu tränar han hårt fem dagar i veckan och ska utöka det ytterligare när foten är helt okej.
"Skylla oss själva"
Självklart har han sett de tre första matcherna i kvartsfinalen mot Warberg på plats. Han säger att han inte är bitter över att inte kunna vara med, att han ganska snabbt förlikades med tanken att säsongen var över.
– Men jag kan ärligt säga att om vi skulle gå till final i Globen, då skulle det kännas oerhört tungt. Men då kan jag lova dig att jag tänker stå där i spelgången och springa in på planen tillsammans med grabbarna.
I kväll väntar fjärde matchen, på bortaplan, och Libk har chansen att vinna matchserien i fyra raka.
– Det skulle vara skönt för alla att avgöra det här redan i kväll, givetvis. Men det viktiga är att vi går till semi, på vilket sätt är egentligen skitsamma.
Något som talar för att laget tappar det här?
– Absolut inte. I så fall får vi skylla oss själva.