Ett Libk utan lagkaptenen Matej Jendrisak, hur bra är det? Det är den stora frågan just nu.
Enligt mitt sätt att se det är han ovärderlig. Ingen annan spelare har så stor positiv påverkan på sina lagkamrater som han.
Med sin proffsighet, sin fysik, sin aura och sin respekt finns det ingen spelare som på samma sätt kan leda sitt lag.
Jag påstår att han är skillnaden mellan vinst och förlust i en kvartsfinal och skillnaden mellan semifinal och final.
Om det är så illa att hans onda knä tvingar honom att lägga ner säsongen får Libk det tufft att ta sig längre än till en kvartsfinal.
Tyvärr.
Ingen skugga ska falla på Jesper Alm och Oskar Hagberg som spelade centrar mot Storvreta. De gjorde det bra men ses givetvis inte med samma stora respekt hos motståndarna.
Det naturliga hade varit att flytta in Simon Palmén från vänsterkanten till en centerroll, men jag gillar tränaren David Gilleks tanke att behålla succékedjan med Oskar Seth, Palmén och Martin Karlsson, som match efter match är lagets bästa.
Istället är det andra spelare som måste kliva fram om Libk ska få till en bra avslutning på grundserien och ett långt slutspel.
Jag tänker i första hand på schweizarna Deny Känzig och Nicola Bischofberger som inte alls levt upp de förväntningar man haft.
Bischofberger har varit inne på för många mål bakåt och bänkades i sista perioden mot Storvreta. Känzig har gjort för få framåt och varit alldeles för osynlig.
Ungefär så.
Matchens delikatess stod annars Libk-backen Oskar Hovlund för med en klockren tunnel på Alexander Rudd. Det måste ha tagit rejält på Storvretaspelarens ego.