"Innebandy det roligaste vi vet"

Det var innebandyn i Linköping som förde Lisa Haglund och Jesper Johansson samman. Nu lever de som elitspelare båda två och stöttar varandra i med- och motgångar.

Lisa Haglund och Jesper Johansson träffades tack vare innebandyn och spelar i dag i superligan för Libk. Och till sommaren blir det bröllop.

Lisa Haglund och Jesper Johansson träffades tack vare innebandyn och spelar i dag i superligan för Libk. Och till sommaren blir det bröllop.

Foto: Peter Calén

INNEBANDY2017-01-18 10:30

– Det är tur att jag har Lisa. Hon kan verkligen ta mig när jag blir grinig, säger Jesper och skrattar.

Vi tar det från början. 2012 värvades de båda till Linköping, Jesper från Sirius och Lisa från Karlstad. Lisa hade redan sin syster Sofia i laget och ganska snart träffades de två, på en spelkväll hemma hos tidigare Libk-spelaren Simon Klein, också han från Karlstad.

– Jag minns att vi körde ett spel som heter Alias, säger Jesper. Efter det började vi träffas lite mer och på den vägen är det.

Till sommaren stundar det faktiskt bröllop. I Ransäter utanför Karlstad ska deras kärlek firas i tre dagar, med nära och kära.

– Underbart, säger Lisa. Så fort jag tänker på det och pratar om det blir jag glad. Det ska bli en så härlig känsla.

Jesper berättar att det var han som friade, men att det inte riktigt blev som han tänkt sig.

– Jag hade bokat bord på en restaurang i Göteborg, för det var dit vi åkte på vår första riktiga semester tillsammans. Jag hade förberett vad jag skulle säga och ringen låg i fickan. Det var bara det att just då, på den restaurangen, dök min lagkamrat Anton Karlsson med sambo upp och jag kom av mig helt och hållet.

– Så jag fick fria på hotellrummet sen istället, men det gick bra det med.

Som elitspelare i SSL (Svenska superligan) med allt vad det innebär, så blir det väldigt mycket innebandy under säsong. Båda är mitt uppe i sitt seriespel, Jesper möter Pixbo i kväll och för Lisa väntar viktig match mot Endre i helgen.

– Träning fem-sex dagar i veckan, plus match. Man hinner inte så mycket mer, men det här är ju det roligaste vi vet, säger Lisa.

De spelar back båda två, men har egentligen totalt olika spelstilar.

– Om man slog ihop oss två skulle det nog bli riktigt bra, säger Jesper. Lisa är mer en grovjobbare, jag kanske mer en finlirare. Det skulle bli en bra kombo, säger han och ler.

De försöker, så gott det går, att se varandras matcher. Och Lisa säger att damlaget faktiskt är bättre på att gå på herrarnas matcher, än tvärtom.

– Jag vet inte riktigt varför, men där leder vi ganska överlägset. Och ju fler av oss som går, ju fler hänger på. Det blir liksom en social samvaro även för oss i laget.

Jesper:

– Jag ser självklart alla matcher som inte krockar. Sen är det några till, som också har någon form av relation till någon i laget, som hänger på. På slutet har jag också fått med mig Björk (Eric) och Laakso (Robin) några gånger. Och Gurra (Gustav Fritzell) om matchen inte är för tidigt på dagen. När de spelar klockan 13 är det tveksamt om han orkar gå upp.

Efter matcherna diskuterar de gärna situationer som hänt och försöker pusha varandra att bli ännu bättre.

– Jag ger väl inte Jesper så värst många råd egentligen, han ger mig betydligt fler. Men jag försöker lyfta honom och få honom att tänka positivt. Och de råd jag får är väldigt värdefulla för mig.

Jesper:

– Jag tror att vi båda är rätt så kritiska till oss själva i grunden. Det är sällan vi är riktigt nöjda efter en match. Då känns det bra att ha någon nära som verkligen vet vad det handlar om och som kan lyfta upp en.

Även om båda har halva den här säsongen kvar att spela, minst, så finns tankarna redan nu på framtiden. De har båda kontrakt som löper ut.

Lisa låter dock lite säkrare på sin sak:

– Jag har tre terminer kvar på min lärarutbildning och har inga andra planer än på att slutföra dem i Linköping. Så förhoppningsvis kör jag på en säsong till, minst.

Jesper kombinerar två civila jobb, dels som innebandyinstruktör på Fria Läroverken men också som kostvetare på Linköping Health Care. Han, som fyllt 31 år, har lite mer börjat fundera på den civila karriären och hur han ska använda sin masterexamen inom kostvetenskap.

– Jag trivs jättebra med det jag gör nu, absolut. Men om jag ska ha full användning av den utbildning jag skaffat mig så motsvarar det här jobbet inte riktigt det. Men vi får se.

Hur det blir med innebandyn är än så länge oklart.

– Vi får se vad som händer. Det ska väl till lite förhandlingar med klubben snart för att få reda på var vi står. I kroppen känner jag mig starkare än någonsin, så fysiskt sett har jag flera år kvar på den här nivån. Det gäller bara att hitta en roll och en omgivning som man känner är givande.

Redan på onsdagskvällen väntar ny match för herrarna, mot Pixbo.

– Intressant. De har gått lite trögt och börjat mixtra lite med laguppställningar hit och dit, så vi får se vad vi ställs emot.

För damerna, som i första hand kämpar för att hänga kvar i serien, är det match till helgen. Och nästa match får man tillbaka tidigare landslagsspelaren Amanda Larsson som egentligen slutade inför säsongen.

– Hon är en jättetillgång både på och vid sidan av planen, det är verkligen skitkul att hon är tillbaka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!