Antalet anmälda lag för skolinnebandyn sjunker för varje år. Förra året var det 150 lag anmälda och i årets upplaga var det 110. På planerna fanns det ändå många glada barn och runt om flera entusiastiska föräldrar. Men många av de som anmäler sig är redan registrerade innebandyspelare.
– Till de redan licenserade spelarna är det lätt att nu ut. Men det är lite skillnad på engagemanget från skolorna. Vissa skolor är riktigt engagerade medan andra är tvärt emot och nästan blir sura när vi kommer och vill sätta upp lappar om cupen. Samtidigt måste någon förälder ta tag i det som ska kunna lägga en hel dag för att hålla i det. Det är tufft, sacupansvariga Johan Lindskog till Corren innan cupen startade.
Klass ett från Malmslättsskolan Kärna fick ihop ett lag som deltog i turneringen. Alla deltagare spelar i olika innebandylag annars, men var nu hopblandade till ett lag under skolinnebandyn.
– Det blev så att alla som valde att delta spelar innebandy på fritiden annars. Vem som helst fick anmäla sig och vara med men det blev bara de som spelar som tackade ja, säger Malmslättsskolan Kärnas ledare Emil Selse.
Och även för Emil Selse var det svårt att få ihop ett lag till turneringen.
– Jag skickade ut en öppen fråga och det var inte lätt att få folk att anmäla sig. Men jag anmälde ett lag ändå och efter det fick jag till ett lag som ville vara med. Det är lite svårt och jag vet inte varför. Skolinnebandyn har ju varit jättepopulär innan, säger Selse.
Vad tror du är anledningen till att antalet anmälda lag sjunker?– Jag tror oftast det är så att det inte är någon som tar tag i det. Det är ingen förälder som riktigt känner att de vill göra det här. Därför blir det vi som redan håller på med innebandyn och som är ledare där som tar ansvaret. Majoriteten av dem jag ser här runt omkring är redan ledare i andra sporter. Det är föräldraengagemanget som saknas. Sedan känner man kanske inte till kompisarnas e-postadresser och har inte den där klasskontakten i den här unga åldern, säger Selse.
Men hur kommer det sig att du valde att engagera dig?– Jag är ledare för ett Ledbergslag och ställde frågan där och hörde att det var många som ville vara med. Jag har ju redan målvaktsutrustning och allt det där som gör att det blir lite enklare, säger Selse och fortsätter:
– Jag tycker det är roligt. Sedan vet jag att min son tycker det är jättekul. Förra året kom vi på att skolinnebandyn var lite sent, och då blev det ingenting. I år ville jag inte missa chansen, för hans skull. Men sedan tycker jag att det är jätteroligt själv också.