Han har själv spelat innebandy i större delen av sitt liv och blev tidigt förälskad i sporten.
– Det har varit en stor del av mitt liv sedan en tidig ålder. Jag slutade sedan på grund av att kroppen var sliten, framför allt mina knän. Jag blev tränare på ungdomsnivå ganska snabbt och gick sedan vidare till seniornivån. Efter det har det bara rullat på. Det har varit väldigt spännande och det har inte funnits en anledning för mig att sluta, säger Suominen och fortsätter:
– Det är en väldigt intressant sport med mycket potential. Det går snabbare och snabbare samtidigt som sporten är väldigt ung. Materialet blir bättre, spelarna blir bättre och sporten utvecklas. Det är en miljö som jag trivs att vara i.
Han är endast 33 år men har varit aktiv som tränare i 13 år.
– Jag är en ganska ung kille ändå när man tänker tränarmässigt. Jag skulle inte direkt säga att jag är "gammal i gamet" men jag har ändå hållit på med sporten länge och det är en stor del av mitt liv.
Suominen stod som assisterande tränare för Kalmarsunds damer när de gick upp i SSL inför säsongen 16/17.
– Vi jobbade väldigt tight i ledarstaben och hade egentligen ett delat ledarskap. Det var ett spännande år där vi i början hade det ganska tufft och förlorade många matcher. Sedan fick vi sakerna att stämma efter jul och då hade vi 16-17 raka matcher utan förlust. Det var roligt att vara i en miljö där allting bara rullade på.
Han tog över huvudansvaret under SSL-året. Men när Kalmarsund åkte ur högstaligan kom klubben och Suominen överens om att bryta det pågående treårskontraktet.
– Någonstans visste vi att det skulle bli ett extremt tufft år. Kalmar ligger på ett ställe på kartan där det inte är så lätt att värva dit spelare. Med all respekt för Småland – jag brinner för innebandyn i Småland. Jag vill att det ska finnas ett SSL-lag i den regionen. Men återväxten i föreningarna runt omkring var inte tillräckligt bra. Det behöver finnas ett tydligare samarbete för att kunna ha ett SSL-lag. Vi hade helt enkelt inte ett tillräckligt kompetent lag, säger Suominen och fortsätter:
– Det var en tuff säsong och när man kommer ur bubblan tänker man ganska mycket på tjejerna som är kvar och sig själv. Jag kände att det var dags att göra något annat. Tjejerna behövde en annan röst och jag behövde en annan miljö.
Efter den tuffa säsongen pratade han med en del SSL-lag och Linköping var ett av dem.
– Det finns en otrolig potential i laget och i staden. Det kändes intressant och jag kan inte sätta fingret på vad det var jag fastnade för. Jag fick en känsla på en gång att det här var rätt för mig.
Vad var det första intrycket av staden?
– Första intrycket är att det inte är så mycket vatten här. Men det är härliga människor och staden har potential. Jag hoppas att staden kan växa i mitt hjärta på samma sätt som laget. Jag hoppas att vi kan göra en jäkla resa tillsammans.
Vad visste du om Libk som lag sedan tidigare?
– Massor! Jag har så klart kollat upp dem samtidigt som vi mötte dem med Kalmarsund två gånger. Jag är samtidigt en statistiknörd som kollar runt mycket. Min sambo där hemma brukar inte tycka det är så kul när det blir för mycket. Det är klart att jag gjorde en ordentlig helhetssyn på vilka spelare som finns och hur läget i laget ser ut. Jag brinner mycket för utveckling och att ta nästa steg. Jag vill uppnå ett lag som kan spela en hybridinnebandy, har en god spelförståelse och kan skifta attityd beroende på vad vi hamnar i för sits i matcherna.