Melinda Bergstrands mål är att bli bäst – på någonting. Efter en pratstund om innebandy, utbildning, konstnärer och träning är det lätt att förstå att möjligheterna är många.
Linköpingsspelaren väntar i ösregnet utanför kaféet där vi bestämt träff. Hon beställer en shialatte att värma sig med och skakar regnet ur håret. Tisdagen, när vi träffas, är en ledig dag. Eller ledig förresten, det är ett ord som inte tycks rymmas i Melindas kalender.
Hon berättar att hon just börjat ett nytt jobb.
– Som receptionist på Väderstad AB. Det är en bit att åka, men det går bra. Jag ska hoppa in när de behöver mig.
Och det passar att kombinera med all träning?
– Ja, och med studierna. Jag läser filosofi på heltid och eventuellt lägger jag till en kurs i Mediekunskap i oktober.
Det här med att få in mycket aktivitet på lite tid är dock inget nytt för Melinda. Innan hon specialiserade sig på innebandy tränade hon pingis, fotboll, hockey och handboll också – samtidigt.
– Det blev tre träningar om dagen ibland, säger hon.
Hon avvecklade handbollen, hockeyn och pingisen i tur och ordning och när Libk-ledningen kallade till A-laget så slutade hon även med fotbollen.
– Det var lagkänslan som avgjorde. Alla stöttar varandra på ett skönt sätt. Dessutom har jag nog mer potential i innebandyn.
Blir du aldrig stressad?
– Jo då. Den här veckan har vi tenta i logik och det är klart att det är lite mycket på en gång. Men jag har det hellre så, är det för lite att göra så blir jag rastlös. Jag vet att jag är ambitiös och jag vill gärna göra allting så bra som möjligt.
En egenskap som platsar även på innebandyplanen förstås.
På söndag är det seriepremiär hemma mot Jönköping.
Melinda minns känslan från när uppflyttningen till högsta serien var ett faktum i april. Libk stod för en bragdinsats och vann två raka, direkt avgörande matcher mot Malmö på bortaplan.
– Jag spelade inte, men stod upp på bänken hela sista perioden. När man inte deltar på planen får man ju hjälpa laget genom att läsa av spelet och komma med tips. När vi väl vunnit var det som en enda stor lättnad.
Den känslan har nu bytts till en blandning av nervositet och spänning.
– Vi är redo, säger Melinda. Sommaren har bestått av hård fysträning. Mycket konditionsträning och löpning i backar.
Gillar du det?
– Det ger resultat och det gillar jag. Jag har fått upp farten, som är en av mina styrkor på planen, och jag vet att allting går lättare när man är i form.
Hur är dina chanser att få spela?
– Jag är rätt säker på en plats i tredjefemman och jag tror att jag snuddar på andrafemman. Så har det varit ett tag nu. Jag är stark och snabb, men samtidigt lite av en underdog. Jag måste ju förstå att jag är yngre än de etablerade spelarna och att jag har en del kvar att lära.
Vad krävs?
– Självförtroende. Jobbar jag upp det så blir jag farlig att möta. Jag måste utmana mig själv på träningar och matcher och inte vara rädd för att misslyckas.
Melinda kastar ett öga på klockan. Plikten kallar igen. Filosofiböckerna till exempel.
Vad gör du om du någonsin har en ledig dag?
– Jag tycker om att skriva och fotografera. Och så håller jag på att lära mig måla akvarell, det lägger jag gärna tid på när jag kan.
En dag i somras hade Melinda faktiskt en stund över. Då blev det genast långtråkigt. Vad hon gjorde? Lärde sig rabbla 100 konstnärer. Utantill, så klart.
Hon skrattar.
– Jag tycker att det är roligt med kunskap. Så kan man väl säga.
En egenskap som kommer ta Melinda Bergstrand långt. På innebandyplanen, vid målarduken, i skolbänken eller i yrkeslivet...