Libk har en stark tradition av storvuxna, rejält spelande backar; Anton Karlsson, Jesper Johansson och Eric Björk för att nämna några. "Kul om man kan bära den kulturen vidare, så att det fortfarande snackas om 'tunga Linköping', säger Erik Oweling.
– Hade de en "walk in the park" förra året i kvarten så blir det raka motsatsen nu. Jag är övertygad om att vi vinner, säger den 23-årige backen dagarna före första kvartsfinalmötet med Storvreta.
Men vi återvänder till slutspelsdramatiken, där Libk jagar revansch för fjolårets 1–4-förlust mot Uppsalalaget.
För hur kommer egentligen Vidingsjö in i bilden? Och varför har en innebandytalang från Lidingö hamnat där, från drömtillvaro i schweiziska bergen?
Efter division 2-spel med moderklubben Offensiv Lidingö var det i Djurgården Erik Oweling fick prova på elitinnebandy. 2020/21 var han med och spelade upp laget från allsvenskan till SSL, öste in poäng och var bäste back.
Men när Djurgårdens tränare till säsongen därpå skrev på för schweiziska Astra Sarnen gjorde Erik Oweling detsamma.
Tillvaron där blev drömlik. Förutom innebandyn och lagerjobb hos en sponsor två dagar i veckan, med vad han själv beskriver som "en helt okej timlön", fanns också tid över för en annan stor passion.
– Jag hade 20 minuter till närmaste lift och riktigt fin skidåkning. Livskvalitetsmässigt var det toppen.
Laget åkte visserligen ur högsta serien, men personligen svarade Oweling för en fin säsong, både spel- och poängmässigt. Trots lukrativa anbud från andra klubbar i alplandet var suget efter SSL ändå större.
– Medan jag fortfarande är ung och hungrig och besitter lite skills ville jag prova. Och Schweiz finns kvar, det är inte omöjligt att det blir en flytt igen i framtiden.
Valet föll på Linköping. Som för nästan alla andra elitinnebandyspelare behövdes dock någon sysselsättning vid sidan av, och det var så Vidingsjö kom in i bilden.
– En lagkamrat, målvakten Andreas Blom, jobbar på skolan där, så jag frågade honom om de hade något.
Jobbet som extraresurs, mestadels för fjärdeklassarna, blev hans.
– Man assisterar lärarna med allt man kan. Tanken är lite att det ska finnas någon vuxen som är mer ungdomlig och blir som en polare, inte den typiska läraren.
Erik Oweling tror Libk-klacken "The Black Shield" , som kommer att finnas på plats i Uppsala när kvartsfinalspelet inleds, är en av de stora nycklarna till framgång i slutspelet. "Jag hoppas de förstår att det ger väldigt mycket att ha dem i ryggen. Det vet jag att jag inte är ensam om att tycka."
Erik Oweling trivs, såväl med jobbet och staden som klubben och lagkamraterna. Ändå har det funnits stunder då han tvivlat på om Linköping och Libk verkligen var rätt beslut.
– Man funderade en del i höstas, när det gick så tungt. Efter förlängningsförlusten hemma mot Gävle var det inte roligt. Samtidigt förstod jag att vi skulle ta oss ur svackan och gå till slutspel.
Så blev det. Till slut lossnade det ordentligt för Libk som blev slutspelsklart med flera omgångar kvar. Erik Oweling känner också att det gått allt bättre personligen, och han gjorde mål i de två avslutande SSL-omgångarna. Ändå hade en och annan kanske trott på fler än de åtta poäng (3+5) det blev totalt i SSL. I både Djurgården och i Schweiz öste han ju in både mål och assist.
– I höstas undrade jag lite när poängen skulle komma. Men tänker man inte alltför mycket kommer det ofta av sig själv, och så har det blivit nu. De senaste sex-sju matcherna har jag hittat min roll, både offensivt och defensivt.
Det är nästan precis ett år sedan som Erik Oweling skrev på för Libk. Han hade anbud från flera andra SSL-klubbar, men Libk och tränaren David Gillek vann dragkampen. "Han kan bli en toppback i SSL", sa Gillek om sitt nyförvärv förra året.
Samtidigt har en annan stor, viktig del av Owelings spel också fallit på plats; det fysiska. I sista omgången blev AIK:s Jonas Rosén rejält groggy efter att den kraftfulle Libk-backen satt emot hela sin kroppstyngd i en närkamp. Han hälsar att Storvretaspelarna kan räkna med liknande uppvaktning.
– Oavsett om man vinner bollen eller inte ska man känna att man sprungit in i Oweling i sarghörnet.
Ja, backtalangen och Linköping IBK går in i slutspelet med gott självförtroende. Något många kanske inte hade trott efter den klara förlusten i fjolårets kvartsfinal mot just Storvreta och den riktigt svaga period laget gick igenom under mittdelen av säsongen.
– Om du frågat mig efter förlängningsförlusten hemma mot Gävle i höstas hade jag sagt att vi kommer att åka ut i fyra raka, men nu känner jag inte så, säger Erik Oweling.
– Vi besegrade Storvreta i senaste hemmamatchen. Så för bara några veckor sedan var vi bättre än dem, det är fakta. Vi vet att vi kan slå dem hemma, så kan vi trycka dit dem i första bortamatchen... En vinst där hade höjt förhoppningarna.
Samtidigt är han väl medveten om att det krävs att något extra plockas fram i just ett slutspel.
– Jag har alltid gillat att försöka lyfta spelarna runtomkring både på och utanför planen; vara en peppare och skrika mycket. Det blir det extra av nu.
Slutspelet är här – och Erik Oweling är på väg in i bubblan.